Tv-moments med Family Living
Först ut är tjejerna från den fabolösa Redaktionsbloggen på Family Living.
Nu när tidningen inte kommer ut lika ofta kan ett besök på deras blogg dämpa den värsta abstinensen.
Anna Björkman, Redaktionschef:
Ett av mina tidigare minnen, jag gick kanske i låg- eller mellanstadiet, var brittiska komediprogrammet (som jag tror hette) ”Not the nine ´o clock news”. Jag var närsynt, men det hade ännu tydligen inte uppdagats, så jag fick alltid ta pianostolen och ställa väldigt nära tv:n. En gång gjorde de parodi på tennisspelaren John McEnroe, som då väl var i sin glans matchdagar och förstås väldigt känd för sitt hiskeliga humör, och de porträtterade honom och hans stränga pappa vid frukostbordet, den fruktansvärt argsinte John McEnroe skulle bland annat knäcka ett ägg… Jag tyckte det var så roligt så jag skrattade och skrattade och skrattade så jag ramlade av pianostolen.
I samma veva (slutet av 70-talet, början av 80-talet, ja, jag är 40!!) var jag som eventuellt lillgammal alldeles förhäxad inför två tv-serier: ”Brideshead revisited” och ”I, Claudius”, den förra ni vet baserad på Evelyn Waughs roman (som också är fantastisk) om den brittiska överklassen, Charles Ryder som vill in där och familjen Flyte som går under within themselves, jag var helt golvad av kärlek till Sebastian Flyte med nallebjörnen, att han var homosexuell fanns naturligtvis ingen anledning att ta hänsyn till (som tur var spelade samma Anthony Andrews även ”Ivanhoe” så då kunde man sitta och stirra på den om det var på juldan eller nyårsdan, nu går den väl jämt i TV3), och sistnämnda rätt grafiska kammarspel om de hedonistiska gamla romarna, fenomenalt skådespel, jag har alltid varit besatt av dekadenta tokkejsare och för övrigt även grekisk mytologi (och då kan jag börja minnas ett ÄNNU tidigare tv-minne: ”Om hjältar och gudar på himlavalven” men jag lovar, ska låta bli…).
Framöver kommer jag minnas första gången för några år sedan jag såg tv-serien ”The Shield” – tilltalar varje gen och nerv i min kropp
Cecilia Örhn Webbredaktör:
Jag är riktigt kass på TV, men ett starkt minne är när jag och mina systrar och ett gäng småbarn som var på vuxenmiddag, råkade se första avsnittet av V som vid premiären 1986 sändes på bästa Bolibompatid och så visade det sig att det var värsta skräckprogrammet då de snygga 1980-talsmänniskorna helt plötsligt började skala av sig skinnet och bli läskiga ödlor. Jag vill minnas att svt ganska raskt senarelade programmet.
Moa Samuelsson, Redaktör:
Jag var en av de första i klassen som var lyckligt lottade med att få kabeltv, i mitten av 80-talet mina vänner, och det medförde ju också att vi fick REKLAM. VIlken lycka! Varje rast sprang vi hem ett helt gäng och slängde oss framför tvn, hoppfulla om att det möjligtvis kunde vara reklampaus. AHH, dessa underbara kommersiella sekunder var dagens höjdpunkt. Några månader senare var tyvärr lyckoreklampillret inte lika kickgivande längre.
Christina Breeze Le Guellaff, Art Director:
Det första jag kommer ihåg från tv är Drutten och Gena (som jag trodde hetter Drutten och Hygena) och som nu visar sig hette Drutten och Krokodilen. Kom inte de från typ Sovjet eller något sånt. Kommer inte ihåg något av vad det handlade om, men bra va det! Sen måste jag säga att Trolltyg i Tomteskogen också får mig att känna mig varm i hela kroppen. Sen var det något med Beppes godnattstund som har fastnat...
Ja, ni ser rätt: Det är Chevy Chase på bilden, inte Cecilia.
Mer TV-minnen hittar ni här.
Kommer två till i veckan.
Translation: Sorry this is a swedish post about swedish TV.
All I can give you today is this video. I know it´s old now, but still good!
Chevy Chevy Chevy!!!!!!
Åh, villka tv-minnen jag OCKSÅ får!
Ja men Tina dela gärna med dig!!
Mina TV-minnen är mest från barndomen. SUddagumman och pellepennan, Farbror FRippes skafferi och Vilse i pannkakan. Har kollat på några klipp på Youtube, men det var lite dumt...det överensstämde inte med mina minnen...
Maria: Jag älskade Frippe. Tror att det e hans förtjänst att jag gillar plåtburkar så mkt.
Hjältar och gudar på himlavalvet... vilken flaschback jag fick nu, för att inte tala om Drutten och Gena samt Bebbes godnattstund. Det var tider det.
Jag älskade Scooby Doo, den gamla tecknade serien som gick på vinterlovsmorgon eller sommarlovsmorgon eller vad det var. Det var verkligen PIRRIGT att se, sant underhållande. Jag var väl 8 år och året var kanske 1976.
Och sen var det faktiskt något alldeles speciellt med Twin Peaks. Fast då var man ju lite äldre.
En gång när jag gick i sexan hade jag ett kalas och klassens två tuffa tjejer (Ylva och Anna-Lena, hallå) vägrade komma om de inte fick titta på Dallas mitt i kalaset, så då sa jag till min mamma att det var jag själv som ville se det (annars hade hon vägrat slå på tv:n) och så tittade vi allihop. Vi ville helst vara Lucy förstås, hennes totala slampighet gick rakt över våra huvuden där endast de midjelånga lockarna hägrade. Alla kom överens om att Ylva var mest lik Lucy trots att hon hade kort, tunt, permanentat hår.
Och för ungefär 11 år sen, brittiska dramat/såpan This Life. Jag hade just flyttat hem efter några år i London och blev helt besatt av detta (då) banbrytande drama med handkamera, realistisk dialog och knarkande blivande jurister som delade hus i (som jag tyckte då) världens centrum där alla var snygga även om de egentligen var fula och bara, bara sa rätt saker och till och med var misslyckade på ett helt fascinerande sätt. Anna (skotska advokaten) och Miles (med pottfrillan, men snygg ändå) var kära men vägrade erkänna det. Åh vilka kvällar jag hade med dem.
M: Vilket är ditt favorit TV minne då?
Caroline: Viola älskar Scooby, och vi tittar gärna också , speciellt när det är de från 70talet. Och twin Peaks. Ja det är , enligt mig, det BÄSTA som gjorts för TV.
Åsa B: TACK! Vad roligt att läsa,haha, roligt skrivit. Ja slampiga Lucy, vilken förebild. Vill vara precis som henne. Mne tänk så tokigt egentligen. Det visar ju sig längre fram att RAy är hennes farbror. Örk.
Gah! Hur ska man välja...
När jag gick i tvåan eller trean hade vi precis skaffat video och pappa spelade typ in alla filmer som gick. Så varje dag efter skolan gick jag raka vägen hem och såg på "Polisskolan" 1-4. Jag var dödskär i Mahoney (Steve Guttenburg) Den Martin Timell-liknande buspolisen. Han var ju även med i "Tre män och en baby" och lite såna b-filmer.
Sen tänker jag ofta på ett program som måste gått 98 eller 99 på femman. Med Dominica Peczynski och killen från Jockey- och Synsamreklamen. De var hemma hos folk och gömde två stycken tusenlappar (inte jämförbart med dagens megavinster haha). Sen skulle de som bodde i huset leta rätt på pengarna och ja... Det var liksom idén.
Femman hade för övrigt rätt konstiga program där i begynnelsen. Det fanns ett SOS-program för barn med Niclas Wahlgren som programledare där man fick träffa barn som ringt 90 000 när det skett olyckor. Sen fick de tapperhetsmedaljer.
Jaja... Mitt bästa tv-minne är iallafall från en julaftonskväll. Kanske var det 1999. Jag var 12 år och det hade varit en hemsk julafton presentmässigt. Jag hade bl a fått badhanddukar, morgonrock, underkläder och gul Dubbeldusch (av någon anledning). Ingen hit. När kvällen kom var jag minst sagt putt. Tv-kvällen kom dock att bli fantastisk! Trean visade nämligen "Ett päron till farsa firar jul" (Chevy Chase måste blivit omnämnd i varenda kommentar nu). I pauserna var det stämningsfulla Forbo Forshaga-reklamer. När filmen var slut väntade jag mig också att kvällen var över. Men trean hade andra planer. De visade nämligen "I´m telling you for the last time" - Jerry Seinfelds "sista" stå-uppgig. Gaaaah! Det var fantastiskt. Som en frälsning. Sen blev det en sport att försöka få vara uppe tillräckligt länge om vardagarna för att titta på "Seinfeld" på svt...
Nu blir det pinsamt att skriva längre!
Drutten och Jena köpte jag nyligen på DVD till mina kids. Roligt med den arga elaka tanten. Henne hade jag helt glömt bort.
Misse & Mojje var en av mina favoritprogram. Döpte mitt gosedjur till Mojje. Och fick till och med en teckning på tv, tyvärr var jag
bortrest just det avsnittet.
Ebba:härligt! uppskattar din Chevy-anknytning.
Och synd att det inte blev mer av Steve Guttenburg. Gillade honom som fan i 3 män och en baby. Han var ju illustratör där och målade deras hall sjukt fint i inledningen till filmen. minns du? jag hittade ju en egen illustratör sen. lucky me!
Jessica: som barn drömde jag om att få med en teckning i LIVE, men jag tror aldrig att jag ens skickade in någon. kul påminnesle.
Jaa! Hade han inte lite Jackson Pollock stil? Hmm.. Sen var han med i en ganska hemsk film som hette "Två skall man vara" och spelade pappa till Olsen-tvillingarna och blev ihop med Kirstie Alley i slutet. Sen var han ju också med i ett simpsons avsnitt som handlade om nån orden eller herrsällskap i springfield...
Och efter närmare påläsning var han tydligen med i "Dancing with the stars" nån säsong också men åkte ut efter bara tre program!
Det är lyxigt med en egen illustratör! Särskilt när det är en som är väldigt duktig kan jag tänka.
Min kille är väldigt tågtokig och det är en hyfsat bra egenskap men kanske inte lika användbar.
