Life is happening

Förra helgen var vi på gåsmiddag. Jag brukar inte blogga om sådant i vanliga fall men när min svägersa Lotta skickade denna bild till mig kände jag att jag ville visa den här.

Det är något med mig och Jens på bilden som jag verkligen gillar. Jens och jag sitter bredvid varandra. Han i sin RUN DMC tröja och med sin arm på stolen bredvid, så som han ofta sitter och jag med min hand på magen. Viola har sedan länge lämnat bordet, hon utforskar sin farmors hus.

Vi är mitt i livet.
Jag fyller snart 30, och Jens 35.
Vårt företag växer precis som vår familj.
Det känns mysigt. Och jag blir sentimental av att tänka på det.

Bilden påminner om en sådan bild som finns i de flesta familjealbum, en bild som är tagen på en fest eller middag, ett ögonblick i livet. Ett sådant foto som jag själv tittat på många gånger från mina föräldrars album, från den tiden då mina föräldrar var unga och hade små barn.
Precis som vi just nu.

Translation: We attended a family dinner last weekend.
It is not something I would usually blog about, but when my sister-in-law sent me this picture I really felt like showing it to you.
There is something about me and Jens in this picture that I really like. We are sitting there next to each other. Jens in his RUN DMC-shirt. And then me with me hand on my belly feeling just as stuffed as the turkey we just had. Viola has left the table, she is off exploring her grandmothers house.

This is our life, we are right in the middle of it.
I am turning 30. Jens 35.
Our buisness is growing and so is our family.
It feels nice. And I feel a bit sentimental about it.

I love thinking back on my childhood and reminiscing about my parents when they were young with small children. Just like us right now.

å jag vet, jag vet precis det du skriver så fint. livet är så speciellt, så här och nu. så likadant som det alltid varit för alla och så unikt för en själv. kram Sara

nåt med er i den bilden som jag gillar också. vi har precis gjort det idag; kollat i gamla fotoalbum. fantastiskt roligt!

Livet blir bättre och bättre när man är tacksam... som som du är!

Det som väntar dig i morgon är det du känner idag.



Love you

M

Så fin bild, fridfull och så fint du skriver.

Så fint sagt. Och sant. Tänker på dig och magen din som växer, hoppas du mår bättre! Hälsa karlen och krama Viola! /Sara. (Krille o Villes...)

Så fint och så sant. Vardagen blir så mycket rikare med lite perspektiv. Tacksamhet. Så underskattat. Kram

Vackert!

/Kicki

Kul att du gillar bilden och att den väcker så vackra tankar! Att vara mitt i livet är verkligen härligt, det tycker jag också!

Jag sitter på ett Öresundståg och läser din blogg, utanför är det grått, regnigt, blåsigt och det börjar redan bli mörkt. Fint med ett sånt här inlägg då!

Vad himla fint. och så mysigt med handen på magen. Jag älskade att vara gravid. och du..har du min adress? Kram till dig. :)

Fint!

Ja. ta vara på tiden som rinner iväg. alldeles för snabbt.

Thats so strange. Farmor dug out the vcr and the old home videos today and we were watching from when I was about a year old. It was cool to see how my parents were with me as a young child. And they were my age! Also very sentimental.

Livet är så fint ibland.

Jag tror jag ska rota lite bland mammas gamla foton när jag åker hem nästa gång.

Så fint. Jag blir alldeles rörd. Ni ser väldigt harmoniska ut.

Vilken fin blogg du har! Första besöket för mig men inte det sista.

Förstår vad du menar med fotot... så vackert... så nu!



Titta gärna in till mig och om du gör det, lämna gärna en liten kommentar. Det om något gör mig glad kalla och grå höstdagar.



Jenny