Frank del 1

Iflera dagar har jag funderat på detta inlägg. Hur ska jag skriva utan att låta klyschig eller osmaklig.
Ska jag skriva det alls?
Både jag och Jens uttrycker oss i bilder. Men vissa saker med Frank måste förklaras med text.
Och jag känner att jag måste skriva detta, jag mår bättre av att berätta.

Det hela började för tre veckor sedan. På vårt andra ultraljud. Det visade sig då att vår baby hade vatten i huvudet. Det såg ut att vara mycket och i Ystad kunde de inte avgöra hur illa det var.
Dagen därpå åkte vi till Lund för att låta specialisterna titta på honom. Vi åkte dit med tungt hjärta, vi hade knappt sovit och var så rädda.
Skulle det bli ett liv alls? Och vilket liv är värt att leva?
Tunga frågor i våra tunga hjärtan.

Väl i Lund berättade de att detta kan bli bra. Han behöver opereras när han kommer ut och han kommer behöva komma ut i förtid.
Det fanns hopp men inga garantier. Julen och nyår flöt förbi som i en dimma. Vi var oroliga men hoppfulla.
Grät, kräktes, hyperventilerade, sov och sov inte. Men vi skrattade också, tackade för allt vi fått i livet och pratade med familj och vänner.

Vi känner oss otroligt ödmjuka inför alla fantastiska människor som dykt upp i denna svåra tid. Bekanta som blivit vänner. Alla små sms, kort, bloggkommentarer, email och böner har betytt otroligt mycket. Som många sagt "jag vet inte vad jag ska säga, men jag vill säga något". Och jag känner så igen känslan. Någon i ens omgivning går igenom något svårt, man vill säga något ,men är rädd för att säga fel eller tränga sig på.
Men jag vet nu att det är skönt att veta att man har stöd. Även om det bara är ett sms med orden "tänker på er".

Vissa av er känner säkert till "Hallmark". Ett amerikansk företag som gör hälsningskort till alla möjliga typer av situationer: begravningar, födelsedagar, bröllop osv. De gör även film till den egna TVkanalen.
Filmerna är alltid fyllda av scener man ska gråta till. Vissa slutar lyckligt andra inte. Men de är alla lite "cheezy". De senaste dagarna har varit fyllda av sådana scener då jag tänkt:"hade detta varit en film hade jag bytt kanal för det är bara för cheezy"

T.ex när Viola hänger av sig i kapprummet och hon träffar en annan förälder som också har en sjuk son på Neonantalavdelningen. För honom berättar hon att "hennes lillebror inte är som andra barn, han är född med vatten i huvudet. Men så är det ibland..", fortsätter hon, "vissa barn föds utan ben eller armar, vissa med vatten i huvudet" Pappan lyssnar och berättar i sin tur att hans son också är sjuk. Han ser sen på Jens och de håller båda med om att det är skönt att höra hur en fyraåring förklarar en situation, som de själva tänker på, på ett mycket mer komplicerat vis.

Eller scenen ur kuvösrummet, där föräldrarparen står runt sina barns kuvöser och väntar på besked från läkarna som just gått ronden. Det första paret får sitt goda besked där mitt framför alla andra. Paret frågar "ska vi inte gå in i ett annat rum," och läkaren svarar "nej vi kan ta det här. Allt ser bra ut...." fortsätter han medan vår läkare kommer in och säger "Kan vi sätta oss i rummet bredvid och prata".

Vi vet då att Franks magnetröntgensresultat kommit. Och att de nog inte var så bra.

Scenen som följer i samtalsrummet är också som hämtad ue en Hallmarkfilm. Jag och Jens sitter i soffan och håller varandra i händerna, jag har sjukhusrock och är öm i magen efter snittet. Ute faller snön.

De berättar att Frank haft en hjärnblödning och att det finns vatten på ett ställe till som de innan inte upptäckt.
Det känns som ni kan tänker er fruktansvärt. De drog liksom undan mattan som vi stod på , den mattan som vi nu stod på ganska stadigt. Vi hade precis klarat av vårt första delmål: snittet och det hade ju gått bra. Och Frank var ju underbar och vi älskade honom oerhört mycket redan.

Men läkarna tog sig tid med oss. Och sakta fick vi tillbaka hoppet.
Kommer han kunna gå?
Kommer han kunna gå i vanlig skola?
Kommer han kunna prata?

På allt svarade de: "Ja det tror vi han kommer kunna, men det är omöjligt att veta"
Det är det som är det svåra. Det finns inga garantier. Men det kunde varit mycket värre. Läkarna berättar att ofta blir man överraskad över hur fantastikt bra en hjärna på ett litet barn kan återhämta sig.
Så på sätt och vis är läget oförändrat sedan innan snittet: Allt kan fortfarande bli bra, men det är komplicerat, och det finns inga garantier.
Men på ett annat vis är det väldigt förändrat: Frank är ju nämligen här nu och det var han inte innan.
Nu när vi sitter med honom VET vi att det kommer bli bra, även om han kommer ha handikapp.
För vad som än händer så är det ju just denna Frank som vi vill ha, vi hade aldrig bytt honom mot några garantier.
Han är Frank. Och vi älskar honom precis som han är.

Jens säger att vi har fått ett litet frö, vi vet inte vad det bli för en sorts blomma av det fröet. Det kan bli en liten färgstark blomma med kort stjälk eller en fin klängväxt som växer lång och slank. Det enda vi vet är att det blir en blomma som kommer behöva mycket vatten och omvårdnad.

Ja ni hör ju själva, precis som ett förtyckt kort från Hallmark.



Translation: We are still at the hospital with Frank. He has surgery next week, and hopefully we will be back home with him later next week. He has had some problems and we don´t know if or how it will effect him in the future,  we just don´t know. And we have to deal with not knowing and taking one day at a time. It is hard of course, but we feel blessed to have him in our lifes.

I have decided to blog about our stay here, it makes me feel good, but the translation-part takes to much energy at the moment so I will only write in Swedish for a while.

Bare with me.

Frank del 1
Frank del 2
Frank del 3
Frank del 4
Frank del 5
Frank del 6
Frank del 7
Frank del 8
Frank del 9
Frank del 10
Frank del 11
Frank del 12

Vad fint du skriver. Frank har hamnat i rätt familj, det är en sak som är säker. Grattis till en underbart fin liten kille!

Hej Jenny,

skönt men melankoliskt att läsa om er.

Luften går ur en...

All lycka önskar jag och min familj er.

Ni finns i våra tankar.

Många kramar

Anna med familj

oj, måste tillägga: ett så vackert barn, underbar!!

Åh, väldigt fint skrivet!

Grattis till Frank. Ta hand om varandra!

Oj vad jag gråter nu, men tackar samtidigt Gud för det nya lilla livet Frank och för att han fått komma till just dig och din familj Jenny!

Hur läser man detta utan att bli berörd? Sitter med tårar i ögonen. Livet är så skört och samtidigt så vackert. Vill önska er frid mitt i allt och hoppas att ni kan känna att böner bär!

Åh, hej Frank välkommen :)

Du berör med dina ord Jenny. Varma gratulationer.

Vilken fin bild!

Vad fint du skriver och jag önskar er allt gott.

Frank is gorgeous. Such beautiful alert eyes. He is a very lucky boy to have such a wonderful family.

Du skriver så väldigt fint Jenny. Sitter här och gråter. Jag är så väldigt glad att lille Frank hamnade hos så fina föräldrar som er och att han har en så fin och förstående storasyster. Jag vet att ni fixar det här. Livet som annars bara flyter på kan få sig en törn ibland. Det är så livet är. Jag längtar tills jag får träffa er och mysa med Frank.

På något sätt så landar man i alla situationer fast man till en början inte vet hur man ska stå på benen.

Stort grattis till er fina kille!

Å vilken sötnos han är! Jag blir helt tårögd av hur fint du skriver. Jag är säker på att med två så kloka och kärleksfulla föräldrar så kommer det lilla fröet utvecklas till något fantastiskt!

Vilken underbar bild på den nya lilla människan! Den blicken ger hopp på något vis :)



Tänker på er även om jag bara "känner" er via brorsan



kram

Ingen vet hur man ska tackla det omöjliga, innan man står där och då finns det en väg, den syndes bara inte så tydligt förut. Vi människor är så anpassningsbara och så fulla av möjligheter, även om allt inte blir precis som man tänkt sig eller precis så som handboken säger. Välkommen till världen Frank och stort grattis mamma, pappa och storasyster till er fantastiska son och lillebror.

Jag förvånar er alla med att sticka in ett litet svar här (jag har ju verkligen varit kass på att svara på sistonde)



Men jag bara måste kommentera på Anonym och Elisas kommentarer här ovan. Det är precis så det känns!!

Man tror inte det är möjligt men man bara tar sig igenom det. En fot framför den andra. Jag har alltid föreställt mig att man måste känna sig bitter och arg ifall något hemskt händer, att man skulle hötta med näven och vråla WHY?!! (på hollywoodvis) men en av de första känslorna som både jag och jens kände var tacksamhet. Tacksamhet för allt fint vi har. Det är märkligt men sant.



Tack för alla kommentarer!

Så vackert du skriver!

Åhh tårarna bara rinner. Du skriver så fint.



Frank är helt ljuvlig, vilken fin bild! Så skönt det måste vara att ha honom hos er nu. Grattis ännu en gång!

fina lilla Frank!

tänker på er här i östersund.

Vi har följt er här på bloggen ett tag och vill också säga att vi tänker på er och känner med er. Vi väntar ju också barn vilken dag som helst nu...

Så fantastiskt söt han är er Frank!

Vi har också varit med om hur svårt det kan kännas när läkare inte riktigt vet och inte kan ge klara besked, när det är vad man helst vill ha - fakta att förhålla sig till.

Grattis till er fine son!

Kramar, Maria, Daniel, Calle och Elliot.

Vackert och skört bloggat. Blir så nära att jag måste dra efter andan.

Grattis till er bedårande son och lillebror!

All styrka ni kan få på vägen önskar jag er och grattis till en fantastisk fin pojk.

När jag läser detta känner jag hur hela inlägget är fullt av tro och hopp på att det kommer blir bra. På ett eller annat vis.



Jag brukar alltid fundera mycket över hur jag vill att saker och ting ska bli, för det mesta helt förgäves för det brukar aldrig bli som jag tänker mig. Ibland blir det bättre än jag tänkt mig och ibland blir det sämre. I alla fall för stunden, för i slutändan blir det ändå himla bra.



Jag kan tänka mig att det är hemskt svårt att ta emot ett dåligt besked och ändå försöka se att det kommer leda till något bra i slutänden men på nåt konstigt vis brukar livet lyckas :)



Massa kramar från mig, håll hoppet uppe och ha det underbart tillsammans med era söta barn ^ - ^

du skriver så fantastiskt bra och fint om Frank och era känslor och allt ni gått igenom. det är precis sådär som du säger att man vill zappa kanal för att man kommer gråta, men det här är så verkligt som det kan bli och jag vill inte zappa. ni är så fina och frank är så fin och viola! ni kommer klara det här! Blomman ni sått kommer bli så fin så fin, det vet man för det syns redan.

Det är det vackraste jag läst på mycket mycket länge... Och ett av de vackraste barnen jag någonsin skådat. Ni hänför!

Kram!

Åh! WOW! Ni är så vackra människor!

Och jag tycker att er Hallmarks berättelse är så fin, så fin. Adorable!



Njut av att vara tillsammans och sköt om varandra.

Fånga dagen!



PS: Shit, vad Frank är söt!!!

Nä Jenny du skriver jättefint. Jag tror jag ska skriva ut det där med det lilla fröet och sätta upp på väggen.

Grattis till er lilla Frank! Och jag tror att allt kommer att bli bra i slutändan, det måste man tro...

Ibland är Hallmark precis vad man behöver.

Jag har läst här ett tag men det här är första gången som jag skriver en kommentar, och som du sa det hjälper lite, även om det blir cheese så ville jag bara säga..

Man måste få vara lite cheese, speciellt vid sådana här tillfällen, om man ska orka för det är så mycket känslor överallt. Jag ville bara säga det. Det och att det verkar som att Frank valt rätt familj. Grattis till ert nyförvärv!

Heja er & kram.

Så underbart söt och näpen han ser ut, lilla Frank! Tänker på er och håller tummar och tår för att ert lilla barn skall hämta sig och bli så bra han kan bli. Grattis än en gång till en underbar son!

Precis som alla andra har jag också tårar i ögonen när jag läser ditt fina inlägg. Egentligen kommer ju inte tårarna för att man är lessen precis som du skriver, utan för min del för att det är så fint. Mitt i allt det sorgsna så finns det ju ljusglimtar, att se er fina Frank och att känna er styrka är mäktigt. kram Helene

Vad väldigt fint du skriver, Jenny – för att vara någon som helst uttrycker sig i bilder har du verkligen ordets gåva också. Frank är helt gudomligt söt, och jag fortsätter att hålla tummarna för er. Med så kloka föräldrar kommer det att gå bra oavsett vad som händer, det är jag helt säkert på!

med tårfyllda ögon önskar jag ert ljuvliga lilla frö all kraft i världen. Ni är modiga. Många kramar

Jag önskar er lycka till med er lilla kille. Otroligt fin.

Sitter här och gråter - ögonen är väldigt suddiga så man knappast ser något. Som alla dessa föregående talare så uttrycker du dig så vackert. Det är det som fick mig gråta, Frank har tur som fått er tre till en fantastisk fin familj. Stora kramar

Han är underbart söt, er Frank. Han ser ut att vara en klok liten grabb. Du berör oerhört med din vackra text och jag tänker att ni är så starka och trygga. Jag tänker på er. kram

jag tänker på er och håller alla tummar, även tårna.

Så fin han är, er Frank!

Allt det bästa till er, och sköt om er!

Kramar!

Vilken familj! Ni är så fina! Du är enormt duktig på att förmedla känslor med såväl bild som text. Det känns som man står där brevid och känner med er. Väldigt rörande. Hoppas allt går bra! Så söt han är! kramar

Jenny! jeg bare græd det øjeblik jeg så det f a n t a s t i s k e billede af Frank! det smukkeste barn nogensinde! Og jeg læste din fine beretning, som jeg er så glad for at du deler med os alle sammen. Og hele tiden mens jeg læste, blev jeg ved med at køre op ad siden tilbage til billedet af Frank. Det ansigt og de øjne og det blik han sender verdenen! wow! Kæmpe stort tillykke med jeres lille dreng! et skridt af gangen. Sådan er det med alle børn. Nogle veje bliver mere kringlede end andre, men alle må tage et skridt af gangen. Cheesy, men sådan er alt det vigtige i verdenen. K R A M -Mette (og Elinor, Rufus og Dennis)

Heja Frank och grattis till de stolta föräldrarna och söta lillasyster! Ni om någon kommer klara detta med bravur! Vi har också upplevt en svår hjärnblödning i familjen och med facit i hand och med en fot på säkra sidan är vi glada att vi fick uppleva det starka band som knyts i sorgens timme!

Förlåt Viola, jag menar naturligtvis söta STORASYSTER!!

Oj. Tårar när jag läser. Lyckliga Frank som kommit till er och lyckliga ni som fått ett barn ni älskar. Min syster har en förlossningsskada. När hon föddes trodde läkarna att hon skulle dö, eller bli ett paket. Idag är hon snart 34 år och kan det mesta som andra kan. Lite långsammare bara. Tänker på er och önskar er alla lycka! Kramar

Grattis till hela er familj och fantastiskt fint! Ni kommer få er Hallmark-slut och Frank kommer få ett underbart liv med er!



Elin med en Olle som nästan blev en Frank!

Dear Jenny and family, Congratulations on your little one Frank! Beautiful photographs and very nicely written; you write so movingly. Wishing you all the best! a fan in Praha

han är så fin och så underbart söt er frank. grattis till honom alla tre! min syster fick en flicka för sju månader sedan. du ser hennne på ett inlägg för några dagar sedan. en fantastisk fin och duktig (och tjock!) bebis. som hade en tuff start. hon fastnade och dom var tvugna att knäcka en arm, dra andra armen ur led och båda nyckelbenen knäcktes. hon fick en såkallad plexusskada. när nerverna i nacken/axeln går av. en stor risk var att hon skulle få en förlamad arm. men nu, sju månader senare har nerverna hittat varandra igen. och hon kan nästan göra alla rörelser med armen. nervtrådar i hjärnan och resten av kroppen är otroliga! min mamma fick en svår stroke/hjärnblödning för några år sedan. men dom hittar varandra igen och läker! och det är på en gammal tanta på över sextio. tänk då på hur fantastisk den lilla oförstörda bebiskroppen och hjärnan är.

det är tur att frank har er och tur att ni har frank! var lyckliga och lukta på gosiga bebishuvuden och klappa fina bebisfötter, och allt man nu gör med dom små liven...

grattis igen till den sötaste bebis jag sett på länge! njut!

kram från oss!

Grattis till er supersöta lilla kotte! Maken till en sån näpen unge har jag aldrig sett. Lycka till.

/en helt okänd människa

Nyss läste jag på Facebook om kampen som två bekanta (med hjälp av läkarkåren) för mot cancern i deras lilla flickas ögon. Och om hennes egen kamp. Hon fyller snart ett och har nog redan varit med om mer än de flesta i min ålder. Och nu läser jag om er och Frank. Jag berörs så klart starkt och tänker att "fan vad människor går igenom och fan vad människor klarar av"! Så fint du skriver om hur er kärlek till Frank är för att han är just han och ingen annan, oavsett vad som kommer hända. Så måste det ju vara.

Du säger det så fint när du poängterar att detta är er Frank och det är den Frank ni ville ha och väntat på.

Vi hade samma känslor med vår dotter när hon föddes med hjärtfel. Det kändes som om det alltid funnits där, bara att vi inte vetat om det.



Vad som händer i framtiden vet man aldrig utan man har bara nuet, så det gäller att ta hand om det.

Ta hand om er själva.

Grattis till Frank! visst är det konstigt vilka vändningar livet tar ibland. Det blev inte som man trodde. Vår flicka var två månader när jag förstod att något var annorlunda det tog ett halvår innan vi visste vad det var. Nu är hon fjorton år och hon säger själv att hon är som hon är. Och vi älskar henne lika mycket som de andra. Livet med henne har varit en berg och dalbana och det har inte varit så mycket henne egentligen utan omgivningen. Nu är hon en riktig fjortis med allt vad det innebär, det var lite lugnare innan.

Kära kära Jenny! Känner så mkt för er! Livet tar sin egen väg. Jag tänker ofta att man får de barn som man klarar av, ni hade så mkt kärlek att det räckt till en Frank. Jag hade så det fanns plats för tvillingar fast jag hade två barn innan. Allt kommer att bli bra. Ni är nu ännu mer kärlek. Så fint skrivet hela ditt inlägg. Vi finns alla hos er, med er! Kärlek från mig till dig och de dina! Kram och Grattis igen!

Oj vad jag gråter nu. Ber för er!

frank är söt!

och franks syster är klok.



gratulerar till fröet.

för att hålla mig inom hallmarkmått: han kommer att bli en vacker blomma.

Grattis till ett litet underverk!

Lycklige Frank som har er som föräldrar! Jag önskar er mycket kraft att lära er att leva och njuta av "nuet".

Själv har jag en muskelsjukdom och mitt "tillstånd" blir allt sämre och sämre med åren. Det är just den delen av mitt handicap som är jobbigt. Att jag inte vet vad som väntar. Det tycks inte finnas en enda annan människa med precis den gendefekten som jag har på denna planet som kan berätta för mig. Men med kärlek klarar man mycket.

Kraft, Kram och Grattis skickar jag er! :)

Ni finns i mina tankar. Vatta blomman med mycket kärlek och ömhet. Prata med den. Se den växa. Älska den. Vårda den. Och den kommer att slå ut i blom.



Styrkekramar!

Gud så söt ha är, er lille Frank. Han kunde inte fått bättre föräldrar. Sitter här tårögd framför datorn.Ha det så bra.

Hej hela familjen!

Satt med dig Jenny, på MVC för att göra en glukostest. Tänk, vad vi inte visste då!Tycker om din fina och ärliga beskrivning av det du upplever och av Frank som ett litet frö som ni ännu inte vad han kommer att behöva på vägen! En sak är säker; kärleken blommar för honom, vilket är det viktigaste av allt! Å andra sidan kan man säga att man ibland tar för givet under vanliga omständigheter att man vet vad för slags frö man fått ta emot. Tänk så lite garantier man har till hur livet ska bli och de barn som föds!

Grattar er till den nya konstellation er familj blivit och ber för er och er sötaste lilla Frank!



Kram från Camilla i Charlottenlund

Jag är redan nu stormförälskad i Allra Finaste Frank. Han är bedårande vacker!!!



Tänker på er ständigt och vilken urgullig filmsnutt du skickade!!!

Får börja med att säga grattis till fröet! Sen måste jag bara säga att herregud vad stark person du verkar vara! Härligt och se din kämpaglöd! Fortsätt så! Jag önskar er all lycka!

Vad fantastiskt söt han är, lilla Frank!



Det är som du säger svårt att skriva och säga rätt saker. Kanske Hallmark borde göra kort när man inte kan säga något men ändå vill. Hoppas ni har det bra!

Vill börja med att gratulera till en bedårande söt gosse!Vi hoppas att allt kommer att ordna sig för Er.Man får ofta oanade krafter och styrka när man drabbas av en kris.Ge inte upp! Ta hand om varandra!Tänker på Er dagligen!Säg bara till om ni behöver hjälp med något. Kramar från grannarna

Vad fint skrivet om ert fina frö. Jag önskar er allt gott och vare sig han blir som alla andra eller som sig själv så blir han er Frank.

Jag gråter och tänker på er! Jag hoppas allt kommer bli så bra som det bara kan bli! Han är otroligt söt!

Åh herre.. jag blev helt tårögd.. all lycka!

Varma styrkekramar till dej och din fina familj!

Grattis till er bedårande lille Frank, väldigt fint skrivet om något som förstås är mycket svårt att förhålla sig till. Lycka till framöver, han är en fining oavsett vad!

Jag fick din blogg länkad till mig nyss och har precis börjat läsa, bland annat alla delar om Frank. Vad som än händer så kommer han få en så fin uppväxt med er som föräldrar. Ni är fantastiska. Puss och massor med kärlek.

åh. hittade hit till er blogg precis å läser med tårar i ögonen. vi fick vår lilla prins till oss för en månad sen å mammahjärtat klappar lite extra med er. frank ser stark ut och ni kommer fixa det här! för det jag ser då jag ser er - Det är Kärlek.

sitter i min säng med gråten i halsen. för det är var ju såklart sorgligt men så himla fint ändå.

å va fin han är. vilken fin familj. ta hand om varandra.

Jag känner igen din beskrivning allt för väl. Av att vara på neo/intensiven (och även om du inte skriver det, att vara där med ett fullgånget barn som mår dåligt). För oss har det gått över förväntan bra och jag hoppas innerligt att det gör det för er också.

Tycker mycket om det du skrev! Underhållande att se en del sunda saker och inte bara det generella grejerna som man kan läsa om varenda dag. ;)