Frank del 4
Här kommer lite bilder från hennes vistelse.
Jens tittar på TV med Frank. Och Viola, som gör honör, visar upp sin "Grattis-du har blivit storasyster-present" som hon fått av sin stilsäkra Farmor. En cirkus-klänning från Louie Louis.
Vårt rum. Viola chillar med risgrynsgröt och Bolibompa i sängen.
Viola hittade en 50-öring på gatan. "Till min sparbössa" sa Viola
"Lyckopeng!" ropade Jens och tog en bild.
Violas teckning av henne och lillebror på promenad. Han har lärt sig vinka där , som ni ser.
Och ett litet kanin-syskon-par i gåva från en vän.
Jag och Viola hittade denna dockvagn i köket, vi fick gärna låna den. Dockan som ligger i är sliten, någon har ritat på hans ansikte med tuschpenna och någon annan friserat håret. Den är inte så vacker, den inbjuder inte heller till lek. Funderar på om man skulle donera lite leksaker hit till avdelningen. Har ju alldeles för mycket där hemma.
Viola är en färgklick i vårt ljusgröna rum, designed by Landstinget.
Hej då. Ses snart.
Frank del 1
Frank del 2
Frank del 3
Frank del 4
Frank del 5
Frank del 6
Frank del 7
Frank del 8
Frank del 9
Frank del 10
Frank del 11
Frank del 12
Translation: We are still at the hospital with Frank. He has surgery next week, and hopefully we will be back home with him later next week. He has had some problems and we don´t know if or how it will effect him in the future, we just don´t know. And we have to deal with not knowing and taking one day at a time. It is hard of course, but we feel blessed to have him in our lifes.
I have decided to blog about our stay here, it makes me feel good, but the translation-part takes to much energy at the moment so I will only write in Swedish for a while.
Bare with me.
Älskade älskade ni, jag har följt er resa med Frank och jag känner mig fortfarande stum. "Vad ska man egentligen skriva?" Men det är dags att skriva någonting, som ett bevis på att ni har en till familj som läser, bryr sig och tänker på Er. Jag hoppas att ni mår bra under omständigheterna och att ni snart får komma hem från sjukhusets gråa miljö.
Många kramar.
Oj, vad ni kämpar på fina familj! Vi tänker mycket på er! Känner mycket väl igen korridoren viola springer i. Vi var på neo med Erland när han var nyfödd och skulle operera sitt öga, det blev 4 operationer det första året, nu glasögon och lappträning. Men vad barn klarar av och vad man själv också gör det just för man är så överlycklig att ha fått dom små godingarna. Men ojoj vilken oro det också är, finns ingenting i hela världen som kan göra så ont som oro över sina barn. Kramar till er och peppning till tusen!
träffade doris som berättade om er lilla. efter att jag läst igenom din blogg ville jag bara sända en tanke. jag tror starkt på att allt har en mening och att man bara går starkare ur motgångarna i livet. frank kan vara lycklig som hamnar hos en familj som är villiga att göra allt för honom. inte alla barn har samma tur. kämpa på och ta hand om varandra
Önskar er kraft och kärlek! Och ljusglimtar då och då som ger hopp och glädje!
Älskar Violas klänning!
jag har nog glömt att gratulera er till lilla fina Frank, och Viola är helt underbar i sin klänning.
Lilla Viola, vilken underbar liten storasyster!
jag är bara så berörd.
Hej på er allihop!
Oh så fin han är lille Frank, jag tycker allt att han är lik din kusin Jonas???? är det släktskapet kanske?? Vi är så glada och lättade att det gått bra. Blir skönt för er att få komma hem, Anna hälsar sååå mycket till er, hon tänker på er hon också, precis som alla vi andra här uppe i kalla Västmanland (-23). Massor av kramar från mostrar, morbröder kusiner och kusinbarn
Hej jenny. Jag har följt din blogg ett år ca och uppskattar den och det du förmedlar genom den. Jag har aldrig kommenterat förut och har aldrig heller mött dig men vill säga följande:
Jag är så glad att du finner tröst i att dela med dig av din historia, det kan nämligen hjälpa andra en smula, däribland mig. För fyra månader sedan fick jag och min familj veta att min dotter har leukemi. Hon är drygt 3 år, dvs något yngre än din Viola, och vårdas på SU i Göteborg. Vi har en lång behandlingstid framför oss som är oviss. Sedan vi fått diagnosen har det nu gått 4 månader och sakta men säkert börjar vi förhålla oss till det förfärliga som skett och försöker se framåt. Framförallt försöker vi se allt det vackra i henne och i vår famlj som finns här och nu. Jag önskar att jag hade förmågan att ta mer bilder och skriva och förmedla det jag kände i början men energin och kraften fanns inte där för mig. Jag känner tröst i din berättelse för även om den faktiska diagnosen på våra barn inte är densamma, så tror jag att känslan för ovissheten om hur våra barn kommer att må i framtiden liknar varandra. Du har uppmuntrat mig att skriva av mig och dokumentera min tillvaro, idag har jag tagit fram kameran och börjat fotografera lite igen för första gången på mycket länge...Tack Jenny och ta hand om dig och din familj.
Oj, nu fällde jag visst en tår. Era bilder och ditt sätt att berätta kan inte annat än beröra.
Jag cyklade förbi sjukhuset i Lund idag och tänkte på er och vad ni går igenom där uppe i den bruna sjukhusmiljön. Kändes så overkligt där ute i trafikbullret och solskenet. Hoppas att några solstrålar skiner in på er också!
Åh, vad man ändå klarar av... Livet är så starkt och vackert i vilken form det än kommer. Och lille Frank är en skönhet inifrån och ut! Grattis!
Och visst kan man lära sig allt om livet av sina barn, de gör allt lite enklare. Och större och vackrare.
Det känns så otroligt skönt att få se er och läsa! Jag vandrar och donar här hemma som alltid men ändå är ni ständigt i mina tankar. Ni betyder så mycket och Frank betyder så mycket, fast jag bara kännt på honom genom din mage. Jag hade gjort mycket för att ni skulle få slippa gå igenom allt jobbigt.
Varje kväll tänder jag Franks ljus i hopp om att det ska ge er kraft och energi. Kraft och energi för att orka och Kraft och Energi till Frank!
Han är helt underbar och som jag skriver dagligen: Jag längtar SÅÅÅ efter att få träffa honom och er!!!
Ni finns ständigt i våra hjärtan och tankar! Detta fixar ni galant och som du sa, då kort efter första beskedet: Tänk Maria, om ett år så kanske vi tittar tillbaka på denna tiden och säger: Så bra det blev!
Jag är säker på att det kommer att bli: Så bra det blev. Han är så söt coh ni är så underbara: En toppenkombination!!!
Vi skickar 1 000 000 kramar!!!
Har inte hunnit skriva något förrän nu, men jag vill som så många andra säga att Frank har tur som kom till en så fin familj som er, och att han antagligen är den sötaste bebis jag någonsin sett! Kärlek till er!
(och Violas klänning är helt underbar, önskar att den fanns i vuxen-storlek!)
Jenny, vi har varit sa oroliga for er. Snacka med mamma ida och fick hora att prognosen ser bra ut, jattebra fodelsedags present. Hoppas att allt fortsatter positivt. Och igen vilken snygging, ser ut lite som farbror Svenne.
Namaen fan, morbror Svenne blir det ju.
Vill bara önska er lycka till, tänker på er familj. Själv har jag tre små barn, den yngsta med ett njurfel som snart ska opereras. Man är starkare än man först tror. Ta hand om er.
Anna i Malmö
Kära Jenny och Jens.
Ni är verkligen fantastiskt fina tillsammans.
Vi finns här för er och delar er glädje och oro. Ett stort grattis till Frank från oss alla.
Jag känner er inte, med känner verkligen med er. Vi hade en hemsk men lyckligtvis kort sjukhusvistelse med vår son när han var nästan nyfödd. Nu mår han bra, jag håller tummarna för er! Kram.
Måste då säga:Violis måste ju vara världens snyggaste storasyrra!!!
Hej!
Nu har jag tittat igenom hela denna fantastiska blogg och läst alla era tankar. Precis som du förvarnade så kom tårarna. Det är en gripande historia ni öppnar upp. Bilderna är bara så bra, men vi visste redan hur duktiga ni är, så kanske inte nån enorm överaskning trots allt. Men dock, SUPER!
Jag har tyvärr tillhört kategorin som inte visste vad jag skulle säga och ville inte tränga mig på. Jag har fått små uppdateringar av genomsamma vänner och hållit mig ajour.
Frank är helt bedårande och jag har stor tilltro att han kommer bli något helt underbart och stort.
Ni är suveräna i er styrka och Viola måste bara vara den bästa av storasystrar.
Jag önskar er all lycka och hoppas på att ni får komma hem snart och vara er familj på riktigt i ert eget hem.
Givetvis är vi nyfikna och hoppas vi får ses snart.
Kramar från oss alla i Rögla Gamla Skola.
:c)
HEJ!
Ett stort grattis för lille killen frank.
Jag önska er er lycka till. vi tänker på er!
Jeg lurte så veldig hvorfor det ikke skjedde noe inne på Dos family, og i dag fant jeg ut at jeg skulle titte inn på de personlige bloggene deres og er helt overveldet over hvorfor det er lite aktivitet på bloggen. Overveldet, overasket og stum og med tårer i øynene, leser jeg det dere skriver, ser på bildene....Så lite jeg får gjordt, sende en cyber klem, tenke på dere - ønske dere dere alt godt...Til bildet hvor du skriver, jeg gråter pga a jeg er glad, - fikk meg til å smile - mine spør meg når jeg gråter er du glad eller lei deg mamma, for har en tendens til å gråte og som regel er det når jeg er rørt, når vesla har sin julekonsert, eller gym framvisning og da er det jo i allefall ikke pga at jeg er trist, men er heller ikke sikker på om det er av glede heller, men det er vel helst det - stoltheten over det barnet som er mitt - eller over hvem som helst sitt barn, som gjør noe "stort", det skal ikke så mye til. Og i deres tilfelle kommer akkurat dette til å bli en stor del av deres hverdag - dere kommer til å bli enda flinkere til å se de små ting, som får en til å gråte - bare det at Frank kom og er hos dere nå....ALT annet håper jeg går i riktig retning, uansett om det er et tilbake og to fram....
