"Har pannan exploderat?" Det trodde vi när vi vaknade av att hela huset skakade.
Viola sov som en stock dock.

Det var ju ,som alla vet, ett litet jordskalv här i skåne i morse.
Får mig att tänka på en sommar då vi var i Nebraska, hos min syster Anna Karin och hennes man Spike.
Nebraskabor är vana vid tornados. Speciellt under de tidiga sommarmånaderna.

På kvällarna när de är nära blir himmelen alldeles grön, och man hör tornoadolarm tjuta. Det är lite skrämmande, hela byar kan ju faktiskt helt ryckas bort. Men det händer ju ganska sällan och oftast är det bara en liten stormlik historia som sveper förbi ganska obemärkt.

Men en natt i Greenwood flög jag och Jens upp ur sängarna då vi hörde larmet. Vi for runt i huset tände lampor och TV.
Trodde att slutet var nu nära.

Tillslut kommer en ganska irriterad Spike upp, mumlar något om ... swedes.. nått.  Han föklarar för oss att larmet även tjuter för byns frivilla brandkår, när det typ varit en bilolycka: Och ifall ni har lyckats tända lampor och tittar på TV, så kan inte tornadon vara nära!

Och det låter ju vettigt. så tänk på det.
Det är först när TV inte längre funkar som vi ska börja oroa oss!

Detta hus plåtade jag för fyra år sedan. Det står inte längre kvar, en tornado tog det förra året.