I snart 15 år har jag kollat på Days oF our lives. 15 år!! Det har varit från och till, men jag kan stolt säga att jag har koll på alla intriger där.
Jag känner till hur folk är besläktade med varandra. Vem som har dött, hur de har dött och hur de ev. har uppstått.

DOOL får mig att skratta mer än något annat TVprogram.
Den här bilden är ett exempel på hur roligt det är:

(och nej jag har inte själv skrivit dit det. De sa verkligen så. Steve har precis fått reda på att han är Steve. Och alla andra i Salem har precis fått reda på att Steve inte dog då, när alla trodde att han gjort det.)



Translation: I Love DOOL. Steve "The Eye patch" has just arrived in Salem.

Sedan Viola var baby har Jens alltid läst godnattsaga för henne om kvällarna innan hon somnat. Men denna sommaren har den rutinen ändrats lite. Nu vill Viola se youtube klipp istället.
På Jens Iphone har hon dessa som favoriter. Hon får välja 3 st. varje kväll:


Translation: Jens has always read Viola a bed time story at night before she falls a sleep, but this summer Viola has had a change of heart. Now she wants to watch youtube videos on her dads Iphone.
3 videos every night. And here are some of the videos she chooses from.



Easy Lover. Philip Bailey & Phil Collins En bra låt helt enkelt.





The Pen story: I fin stop-motion-film




Tshirt kriget!



Och Terminator make up tutorial. Passar inte att välja denna som sista film. Lite för läskig till slut.



Avsluta hellre med denna. "Men varför vill man vara en  hammar?" undrar Viola.

Jag är helt vild med den här låten, som dansken säger.
Minns ni vilket 80-talsklassikerfilm den är med i? En ledtråd är att han som spelar huvudrollen i den filmen har blivit helgalen nu nyligen, gjort en "Britney" (alltså rakat av sig håret) och sagt upp sig från sin TV-show, där hans rollfigur heter samma som han sjäv gör i verkligheten. Och nej det är inte Spin City, men nära, mkt nära...

Vill ni höra vad för andra låtar jag lyssnar på när jag städar? Klicka här för hela spotifylistan




Translation: I love this song. SO much.
Remember what movie classic it is featured in?

Jonas Åkerlund har gjort Lady Gagas senaste video. Och den lever upp till mina förväntningar.
Ni som undrat ifall Gaga hade kunnat se lika galen ut utan all dyr Haute Couture får här svaret på den frågan. Då hon sitter i fängelse och tvingas klä sig i cigaretter och pantburkar.

Beyonce passar fint in gagas galna vardag. Och som vanligt får gaga mig att tänka på konstnären Matthew Braney, vars "Cremaster Cycle" filmtrailer ni kan se nedan.

Jag vet inte vad jag ska säga mer än att den här typen av film får mig att vilja måla om huset, köpa en eyeliner  och ev. make a sandwich. 



Translation: What can I say: I love this. Lady Gaga makes me think of Matthew Barney.
I admire them both.

Om ni undrar vilken film det var jag gick och tänkte på i förra inlägget, så var det denna:
"Släpp fångarna loss, det är vår"
Denna och Blue Hawaii, var de enda FÄRGfilmer som jag tittade på när jag var liten.
Innan vi fick kabelTV alltså, då tittade jag enbart på svenska svart-vita matinéer.

Ni vet sånna , där alla talar rikssvenska och unga möer trånar och säger saker som
"ååå se där kommer han, direktörn från stan" samtidigt som Julia Cesar står i bakgrunden, fnyser åt "dagens ungdom" och manglar.

Hur som helst, Margareta Krok med sin marsipangröna klänning var det vackraste jag sett.
Hon var kär i fången som spelades av Ernst Hugo. Och Fängelsedirektören, som spelades av Gösta Ekman var kär i henne.
Och Tage och Lenas hus är värt att se om och om igen.
Kolla här:



Translation: I love this Swedish movie. It´s a classic. Check out the lovely and quirky house in this clip.
"Släpp fångarna loss det är vår"

Äntligen har Wii-konsollen fått lite betydande mening för mig. Senaste New Super Mario Bros är äntligen här.
OCh det är precis så roligt som jag hade hoppats på. Jag har alltid känt att jag inte varit riktigt klar med Mario, även om jag klarat alla världar och Bossar som funnits tillsammans med honom.
Nu har vi iallafall tagit upp bekantskapen igen.

Och det känns verkligen som förr. Man håller kontrollen likadant, det e samma feeling och ljudeffekterna är dem samma. Lagom mycket förändringar för en konservativ spelare som jag. Tycker Wii i vanliga fall är bökig att styra, men nu är det "som vanligt" igen och även om det är 3d ,såklart, så är det bara höger, vänster , upp och ner som gäller.

Läs mer här http://mario.nintendo.com/

Ny vecka. Ingen ork.
Vi avslutade veckan med en liten Halloween-bjudning igår. Viola hade tre kompisar här som pysslade och fikade.
Det var kul, men vi somnade innan nio i gårkväll.

Jag skulle kunna sova i en hel vecka, hösten tar musten ur mig och likaså en ordentlig förkylning som vägrar ge med sig.

Har massor att göra idag, men först ska jag kolla på Lynns intervju en gång till. Jag kan inte få nog av David Lynchs medryckande Interview Project.


Translation: Today I have lots to do. But first I have to watch Lynn´s Interview again. I really can´t get enough of David Lynch´s amazing Interview Project. Sometimes they make me laugh but often they make me cry.
So real. So American, so Lynch.

Ni borde titta på Kobra på svt kl. 21.30 ikväll. De ska prata om språket Klingon. Ni vet det språket som aliensen i Star Trek pratar. Jag tror inte att jag sett ett helt avsnitt av Star Trek MEN jag älskar de två dokumentärerna som gjorts om Star Trek fansen "Trekkies 1" och Trekkies 2".
Jättemysig och rolig dokumentär om olika dedikerade Star Trek lovers som åker runt på konvent och fyller sina hem med Star Trek-prylar.
Den visas inte på svt ikväll tyvärr , men jag lyckades hitta ett riktigt bra klipp därifrån. Med en av mina favoritfans. 

Translation: I love this documentary about Star Trek fans. Called Trekkies. I think I am going to watch it tonight.

Jag mår lite kass idag med. Tack gud för Ika i rutan som alltid får mig på bättre humör. Jag är så glad att Viola också gillar det. Klippet ovan är det bästa. Ika är snäll, men ibland stygg.

Translation: I love this old swedish kids show called Ika i rutan. And so does Viola. Today Ika teaches us about beeing bad vs. good. I need it today cause I am feeling a bit under the weather.

Tack för alla tävlingsbidrag, den som nu kan gå och shoppa valfri Tee eller print på sammyrose-shoppen är
................................................................OKI!

Han var först med 8 rätta svar.

Grattis OKI!

Ingen hade alltså alla rätt, filmerna jag valde är egna favoriter.
Och här kommer de rätta svaren:
Robocop (underbar Frankensteinsaga i modern tid)
Clerks 2
Tenacious D "pick of destiny" (INGEN kunde denna, Jack Blacks pappa spelas av Meatloaf (bilden) trodde nån skulle se det och imdb-a, men icke)
American Movie
Cry Baby
Gummo
Napolion Dynamite
Annie Hall (detta är öppningsscenen)
Barbarella  
Donnie Darco
Faster Pussycat Kill Kill

Translation: The winner is OKI, with 8 right answers. The movies are listed above, with a link to IMDB.

Jag borde packa, imorgon ska vi till Köpenhamn på en långweekend med Jens familj.
Men istället sitter jag här och gör en movie quizz till er. Kan ni se vilka filmerna är på bilderna ovan?
Jag blir väldigt imponerad ifall ni kan alla!
Reglerna är enkla: Den som gissar flest filmtitlar först vinner valfri tröja eller print ur vårt sortiment.
Bara kommentera hur många ni kan och ange ert namn. Sen mailar ni svaren till jennysnabelasammyrosepunktse märk brevet med Moviequizz. Det är tiden då ni kommenterar som avgör vem som var först!
Tävlingen avslutas på söndag.

Translation: Can you name all the movies above? If so you have the chance to win a tee or print from our shop. Just comment below on how many titels you know, then email me the titels. Make sure to put your name in the comment to. It is the time of the comment that counts.
The one who has the most titels right by sunday night wins.

Jag vet inte hur det varit med er, men jag har iallafall haft Michael på huvudet idag.
Dels har jag hittat ett par glittriga strumpor som passar bra men också spelat MJs musik på radion.

Eftersom jag är en TV-människa vill jag ju tipsa om lite Michael-relaterad-TV. Och så vitt jag vet har inte Michael gjort nått som är sevärt, förutom det där klippet när han dinglar sin baby utanför fönstret på 8e våningen. Därför tycker jag istället ni ska titta på Mister Lonely. Det är Harmony Korine (Gummo)  som gjort detta lilla mästerverk om en Michael Jackson-imitatör som lär känna en Marilyn Monroe-imitatör. Marilyn bjuder hem Michael till hennes lilla slott i Scottland där hon bor tillsammans med Charlie Chaplin, Påven, Abraham Lincoln och James Dean mfl. (imitatörer såklart).

Här kommer inledningen. Visst vill man genast se mer?


Translation: I don´t now about you, but I have had a Michael day today.
First off I found a great looking pair of glittery socks. And of course there has been a lot of his music playing on my stereo.

Since I like TV, I wanted to give you some good Michael-related TV tips. But except for the clip with him dangeling his baby from the hotel window I could not find anything worth writing about.
So instead I want you to see the movie (masterpiece) Mister Lonely by Harmony Korine (Gummo)
PLOT:
In Paris, a young American who works as a Michael Jackson lookalike meets Marilyn Monroe, who invites him to her commune in Scotland, where she lives with Charlie Chaplin and her daughter, Shirley Temple.
Watch the clip above it will leave you wanting more.

Jag har inte hunnit kolla så mycket TV denna vecka, den nya bloggen har tagit all min kvällstid. Men ett program tänkte jag INTE missa , det var nämligen kvällens avsnitt av Grannfejden.
Förra veckans svin-tema i Sjöbo lämnade så trevliga minnen att jag lovade mig själv att se alla avsnitt i denna säsong.

Och kvällens avsnitt var nästan roligare än förra veckans. Jag är så glad att Aschberg har en större roll som programledare denna ongång Och att de satsar på mer personliga porträtt av grannarna som bråkar. Sweet.

Translation: I am rambling on about a swedish reality show. It is almost as good as Dog the bountyhunter.

Jag sitter här och lyssnar på country. "If We Make it Through December" sjunger Merle Haggard. mmmmm
Country får mig att uppskatta livet. En annan grej som får mig att uppskatta livet är TV Carnage som jag skrivit om förr.

Idag har vår samling blivit komplett då Jens fixat seriens senaste film:  " A Sore For Sighted Eyes"
För dem som inte känner TV Carnage, kan jag berätta detta:
Tänk er att sitta och zappa runt på amerikansk TV, gärna dagtids-tv, snabbt klickar ni er runt. Det din hjärna får är snabba, korta, intensiva och absurda klipp.
Tänk dig sedan att du inte ens behöver använda din fjärrkontroll, någon (läs ett geni) har redan satt ihop detta åt dig.
Se ett prov här!
Det finns många timmar av detta, idag ska vi kolla i 1 timme och 31 min.


Translation: We finally completed our TV Carnage collection. Tonight we will be watching "A Sore For Sighted Eyes".
See youtube-tv carnage here!

Vi har inte ens en dvd, alla våra filmer ligger på hårddiskar.
De startas enkelt genom XBOXen, likaså vår musik.

Vi har kastat alla inspelade videoband med div. Filmnet-inspelningar. Så som Beverly Hills Cop och Gremlins.
Men ETT VHS-band står kvar här i vår hylla.
Nämligen Nalles Show. Om Jens bara fick se en grej i resten av sitt liv hade det varit just detta.
(Ser ni att Jens spelat över "Snickeriet" för att banda Nalle. )

Translation: This is the only survivor. The only tape left from our video era.
It´s a reality show that Jens love. And it´s a keeper!

Ja ni kanske undrar vad jag ska göra i Stockholm. Jo, jag ska dit och träffa ett par, kanske tre, bloggtjejer som jag fram tills nu bara känner digitalt. Vi ska prata blogg och ev. lite jobb.

På tal om bloggar:



Jag har hittat en ny favorit som heter Ebba Lagersten.
Om ni gillar Jan Stenmark , kommer ni gilla hennes blogg.
Jag och Jens skrattade högt flera gånger igår då vi läste den "från pärm till pärm" som Ebba själv kallar det man gör då man läser en hel blogg.

Jag bad såklart om hennes bästa TV-minne och fick ett svar som faktiskt var längre än Annas TV-minne från FL. Det trodde vi knappt var möjligt.

"Gah! Hur ska man välja... När jag gick i tvåan eller trean hade vi precis skaffat video och pappa spelade typ in alla filmer som gick. Så varje dag efter skolan gick jag raka vägen hem och såg på "Polisskolan" 1-4. Jag var dödskär i Mahoney (Steve Guttenburg) Den Martin Timell-liknande buspolisen. Han var ju även med i "Tre män och en baby" och lite såna b-filmer.

Sen tänker jag ofta på ett program som måste gått 98 eller 99 på femman. Med Dominica Peczynski och killen från Jockey- och Synsamreklamen. De var hemma hos folk och gömde två stycken tusenlappar (inte jämförbart med dagens megavinster haha). Sen skulle de som bodde i huset leta rätt på pengarna och ja... Det var liksom idén. Femman hade för övrigt rätt konstiga program där i begynnelsen. Det fanns ett SOS-program för barn med Niclas Wahlgren som programledare där man fick träffa barn som ringt 90 000 när det skett olyckor. Sen fick de tapperhetsmedaljer.

Jaja... Mitt bästa tv-minne är iallafall från en julaftonskväll. Kanske var det 1999. Jag var 12 år och det hade varit en hemsk julafton presentmässigt. Jag hade bl a fått badhanddukar, morgonrock, underkläder och gul Dubbeldusch (av någon anledning). Ingen hit. När kvällen kom var jag minst sagt putt. Tv-kvällen kom dock att bli fantastisk! Trean visade nämligen "Ett päron till farsa firar jul" (Chevy Chase måste blivit omnämnd i varenda kommentar nu). I pauserna var det stämningsfulla Forbo Forshaga-reklamer. När filmen var slut väntade jag mig också att kvällen var över. Men trean hade andra planer. De visade nämligen "I´m telling you for the last time" - Jerry Seinfelds "sista" stå-uppgig. Gaaaah! Det var fantastiskt. Som en frälsning. Sen blev det en sport att försöka få vara uppe tillräckligt länge om vardagarna för att titta på "Seinfeld" på svt... Nu blir det pinsamt att skriva längre! "





Sen kör vi vidare med Helena från Room and Serve. Detta var den första blogg jag hörde talas om. Och jag antar att alla ni läsare besökt hennes blogg. Det är  en av Sveriges största inredningsbloggar och hon bloggar så proffsigt om inredning och tipsar om allt nytt och låter även läsarnas hem vara med. Hon är dessutom väldigt trevlig och här kommer hennes väldigt trevliga TV-minne:

"Mitt mesta TV-minne handlar om Familjen Macahan. Luke Macahan, han var drömprinsen för mig när jag var 16 år. Särskilt snygg blev han när han lät håret växa ut och han blev alldeles brunbränd under sin flykt. Ett avsnitt utan Luke var värdelöst, som mjukglass utan strössel. Sista avsnittet av Macahans, jag grät och hulkade i soffan, jag riktigt sörjde. Jag spelade in signaturmelodin på min bandspelare, och innan jag somnade under flera månaders tid så lyssnade jag på signaturen och grät. Rewind, rewind, rewind tills bandet gick sönder. Det gick inte att tejpa.
Jag hade en pärm med bilder på Luke. Luke + Helena stod det, inte tvärtom. Jag dagdrömde hur jag skulle flytta till USA och liksom låtsas snubbla över Luke. Han blev så klart kär i mig, vi gifte oss. Oj, vilket stort hus vi hade. Detta var passion, och sanningen är att jag var känd i min klass för ”hon som var kär i Luke”.
Idag när jag ser Luke så förstår jag inte riktigt vad det var jag såg, det kan ha varit leendet och att han verkade lagom farlig och ganska snäll.
Idag vill jag ha min mjukglass med choklad. Som Arragon i Ringen trialogin. Lite farligare, lite manligare. Men jag passar pärmen med idolbilder."






Jag vill också tipsa er om Daniel, denna söta poet bor i Finland och jobbar som lärare.
Han gillar färgstarka kläder, sin mormor Adele (som kryddar bloggen med många visdomsord) och Bobby Ewing, därför förväntade jag mig ett Dallas-moment men det blev det inte.

Här kommer Daniel Fagerholms bästa TV-Minne.

"Varuhuset är mitt första tv-minne. En svensk dramaserie som sändes mellan 1987-1989. Varje fredag satt jag i pappas famn och följde ivrigt med intrigerna i Öhmans varuhus. Ett tjusigt varuhus i Stockholm. Bland personalen gjordes det diverse skumma affärer, från högsta ledningen ned till den försupne Bengt på lagret. En arbetsplats fylld av maktkamp, intriger, brottslighet och passioner. Ett arbetsställe som jag ville arbeta på som liten gosse. Jag minns att min favorit var Sara. Hon var den enda tonåringen i serien, och dotter till Öhmans-chefen. Sara känner sig negligerad av sin ständigt arbetande mor, och söker tröst i dåligt sällskap och lite hasch. Jag led med jäntan. Det var då Sveriges tv-serier började på allvar. Alla tittade vi på Varuhuset. Vi upprördes och förenades i den gemenskap som idag borta. Melodifestival och Idol-tider får ursäkta. Varuhuset i all ära.
Dessutom var 1987-1989 fina hårsvallsår."

Bathtub IV from Keith Loutit on Vimeo.

Ni vet den där pipiga lilla fjantiga rösten vissa har när de pratar med en liten liten hund som typ har ett litet litet plåster runt sin lilla lilla tutti nuttiga svans? Ja den! Den lade jag mig till med nu när jag såg denna videon.

Och se så sött allt är. T.o.m oljeplattformen är ju liten och söt.
Men det e inte dockor. Det är tilt-shift-minature faking.. Alltså massor med bilder fotograferade med en stillbildskamera med specialobjektiv, som ger den där dockfilms feelingen. Läs mer om det här! Och se fler av Keith Loutits filmer här!

Translation: This is very cute. Keith Loutit is very talented and has made some Tilt-Shift-Minature-Faking-movies. See more here! and read more about Tilt-Shift here!

Det var ju ett tag sedan jag presenterade lite bloggare med deras Favorit TV-ögonblick. Men nu har jag några på lager.
Först ut är tjejerna från den fabolösa Redaktionsbloggen på Family Living.
Nu när tidningen inte kommer ut lika ofta kan ett besök på deras blogg dämpa den värsta abstinensen.


Anna Björkman, Redaktionschef:

Ett av mina tidigare minnen, jag gick kanske i låg- eller mellanstadiet, var brittiska komediprogrammet (som jag tror hette) ”Not the nine ´o clock news”. Jag var närsynt, men det hade ännu tydligen inte uppdagats, så jag fick alltid ta pianostolen och ställa väldigt nära tv:n. En gång gjorde de parodi på tennisspelaren John McEnroe, som då väl var i sin glans matchdagar och förstås väldigt känd för sitt hiskeliga humör, och de porträtterade honom och hans stränga pappa vid frukostbordet, den fruktansvärt argsinte John McEnroe skulle bland annat knäcka ett ägg… Jag tyckte det var så roligt så jag skrattade och skrattade och skrattade så jag ramlade av pianostolen.

I samma veva (slutet av 70-talet, början av 80-talet, ja, jag är 40!!) var jag som eventuellt lillgammal alldeles förhäxad inför två tv-serier: ”Brideshead revisited” och ”I, Claudius”, den förra ni vet baserad på Evelyn Waughs roman (som också är fantastisk) om den brittiska överklassen, Charles Ryder som vill in där och familjen Flyte som går under within themselves, jag var helt golvad av kärlek till Sebastian Flyte med nallebjörnen, att han var homosexuell fanns naturligtvis ingen anledning att ta hänsyn till (som tur var spelade samma Anthony Andrews även ”Ivanhoe” så då kunde man sitta och stirra på den om det var på juldan eller nyårsdan, nu går den väl jämt i TV3), och sistnämnda rätt grafiska kammarspel om de hedonistiska gamla romarna, fenomenalt skådespel, jag har alltid varit besatt av dekadenta tokkejsare och för övrigt även grekisk mytologi (och då kan jag börja minnas ett ÄNNU tidigare tv-minne: ”Om hjältar och gudar på himlavalven” men jag lovar, ska låta bli…).

 Framöver kommer jag minnas första gången för några år sedan jag såg tv-serien ”The Shield” – tilltalar varje gen och nerv i min kropp

Cecilia Örhn Webbredaktör:

Jag är riktigt kass på TV, men ett starkt minne är när jag och mina systrar och ett gäng småbarn som var på vuxenmiddag, råkade se första avsnittet av V som vid premiären 1986 sändes på bästa Bolibompatid och så visade det sig att det var värsta skräckprogrammet då de snygga 1980-talsmänniskorna helt plötsligt började skala av sig skinnet och bli läskiga ödlor. Jag vill minnas att svt ganska raskt senarelade programmet.

Moa Samuelsson, Redaktör:

Jag var en av de första i klassen som var lyckligt lottade med att få kabeltv, i mitten av 80-talet mina vänner, och det medförde ju också att vi fick REKLAM. VIlken lycka! Varje rast sprang vi hem ett helt gäng och slängde oss framför tvn, hoppfulla om att det möjligtvis kunde vara reklampaus. AHH, dessa underbara kommersiella sekunder var dagens höjdpunkt. Några månader senare var tyvärr lyckoreklampillret inte lika kickgivande längre.


Christina Breeze Le Guellaff, Art Director:

Det första jag kommer ihåg från tv är Drutten och Gena (som jag trodde hetter Drutten och Hygena) och som nu visar sig hette Drutten och Krokodilen. Kom inte de från typ Sovjet eller något sånt. Kommer inte ihåg något av vad det handlade om, men bra va det! Sen måste jag säga att Trolltyg i Tomteskogen också får mig att känna mig varm i hela kroppen. Sen var det något med Beppes godnattstund som har fastnat...



Ja, ni ser rätt: Det är Chevy Chase på bilden, inte Cecilia.
Mer TV-minnen hittar ni här.
Kommer två till i veckan.


Translation: Sorry this is a swedish post about swedish TV.
All I can give you today is this video. I know it´s old now, but still good!

Viola har idag döpt sina nallar efter sina TV-favoriter. Janos, Urpo och Hulken.

Translation: Violas favorite TV-personalities:
Janos, Urpo och Hulken.
She named all of her dolls and Teddy bears after them today.

Fy. Har precis kollat på The Tudors. Usch vad hemskt det var. Massa tortyr och huvudena flög både hit och dit.
Vill nog inte se nästa avsnitt , det lär nämligen bli värre. Både Drottningen (Anne) och Lord Boleyns huvuden sitter fortfarande kvar och det fattar ju alla att de inte kommer göra länge till. Fy.
Nu ska jag ut på nätet och Googla, visare det sig att dottern också avrättas, ja då slutar jag fan titta på det.

Translation: I just watched The Tudors. I feel sick. It is to grewsome for me.