Om ni undrar vilken film det var jag gick och tänkte på i förra inlägget, så var det denna:
"Släpp fångarna loss, det är vår"
Denna och Blue Hawaii, var de enda FÄRGfilmer som jag tittade på när jag var liten.
Innan vi fick kabelTV alltså, då tittade jag enbart på svenska svart-vita matinéer.

Ni vet sånna , där alla talar rikssvenska och unga möer trånar och säger saker som
"ååå se där kommer han, direktörn från stan" samtidigt som Julia Cesar står i bakgrunden, fnyser åt "dagens ungdom" och manglar.

Hur som helst, Margareta Krok med sin marsipangröna klänning var det vackraste jag sett.
Hon var kär i fången som spelades av Ernst Hugo. Och Fängelsedirektören, som spelades av Gösta Ekman var kär i henne.
Och Tage och Lenas hus är värt att se om och om igen.
Kolla här:



Translation: I love this Swedish movie. It´s a classic. Check out the lovely and quirky house in this clip.
"Släpp fångarna loss det är vår"