I nästan tio år skrev vi till varandra. Jag och Signe. Mina brev handlade om vardagssaker, jobb och familj.
Hennes om årstiderna, barndommen och minnena.
Hon var min mormors syster och bodde själv på ett litet torp, som hennes föräldrar brukat. Det ligger utanför Katrineholm långt ute i skogen.
Nu står det tomt. Signes begravning var för ett par månader sedan. Det var fullt i kyrkan. Hon fick aldrig några egna barn men hade sju systrar som i sin tur har barn och barnbarn. Hon är saknad.
Efter begravningen åkte vi ut till torpet. Först kör man på en landsväg, sen på en grusväg, sen på en gångstig. Man kör förbi en backe med grind, "Åkes backe" , döpt efter en grindpojke som en gång för länge sedan trillade ner från grinden och bröt nacken.

Det var så ensamt när vi klev in, vi kokte kaffe och fikade, vi var många och torpet fylldes snabbt upp. Fikarepet blev precis som om Signe vore hemma.
Det hade hon gillat.