I lokaltidningarna trängs de om annonsplatsen. De olika idrottföreningarna lockar med "bra parkeringsmöjligheter" och "kaffeservering". Man kan räkna med att det lär bli trängsel.
Men trots det är stämmningen alltid god och oftast finns det många fynd att göra.

Prylar finns det tydligen gott om hemma i stugorna och när Idrottsföreningarna samlar in loppor finns det många som vill skänka. och lika många som vill ha. Där ibland dem hittar ni mig.
Personligen letar jag efter prylarna som 20-och 30-talisterna haft i sina ägor. Rullgardiner, förkläden, skålar och möbler. Härligt brokigt och inte en beige färg så långt ögat kan nå.
Folk på landet verkar faktiskt flytta mindre och behåller därför sina grejer längre, utan att rensa ut. Men när de väl gör det kan man hitta oöppnade skafferipapper-rullar och annat från 50- och 60-tal. Ljuvligt.

Öja och svartes idrottsföreningar har redan haft sin årliga loppis.
Svarte hade så mycket saker att de tvunget fick flytta till stora grusplanen iår. Detta var väldigt lyckat då den stora planen erbjöd bra överblick. Man visste direkt vart man ville kolla.

Öjas däremot var svårt att få grepp om. Prylarna var ganska uppblandade och man hittade tex. leksakerna både vid trädgårdsavdelningen och tillsammans med lamporna.

Båda hade goda pakeringsmöjligheter men svarte hade flest parkeringsvakter som hjälpte till.
Det gillar jag!
Dessutom har jag hittat en bra loppiskompis: Violas bästis Claras mamma;Anna.
Nu undrar ni kanske vad en bra loppiskompis är . Jo det ska jag tala om. Det är en person som man inte behöver hålla sällskap rundan runt, utan klarar sig på egen hand. Som pallar besvärliga parkeringar, kan fälla sätena på bilen. En person som orkar gå flera rundor och som gärna avslutar med en fika. Under fikan kan man utvärdera loppisen och berömma varandra för de fina fynden man (förhoppningvis) gjort.

På bilden ovan ser ni Violisen med kompisen Malte. Bakom dem ett loppisfynd: en gardin från 70-talet. 10 kr.