Blomsterpress

Denna bok tillhörde Jens gammelmoster Ella. I den hittade jag ....




...inte bara en pressad blomma, utan även en...




kärlekshälsning från 1967, då Ella inte var gammal alls.


Translation: This book used to belong to Jens old aunt Ella. I found it today and in it was  a pressed flower. On the first page it says: To my beloved Ella. Sept. 1967.

Back then she was not old at all.

Hej det e jag igen. Kände att jag ville skriva lite mer om detta inlägg...Jag blir verkligen glad av denna hälsning.



Sådana här saker, som finns kvar efter att människor har gått bort ger mig en liten tröst när jag får ångest över döden. (ja det får jag, får inte ni det?)



Nu idag har ju Ellas man/pojkvän(?) inspirerat mig till att älska lite extra.

Åh vad roligt! En kvarlevande runa... Jag fick en gammal bibel av min ena bror förra året som det låg lite olika blommor i, bl a en fyrklöver, men inga hälsningar. Min familj är i regel ganska osentimentala och jag ryser av tanken när jag hjälpte mormor slänga min morfars gamla kalendrar. 30 år med en anteckning om dagen... Mycket illa! Men vi sparade i och för sig hans bok med recensioner av "hippor" han varit på. Med deltagarstatistik i prydliga rader.

Men men, om jag läser min bibel ordentligt får jag höra historierna live i himlen hehe

å jo, den ångesten gör sig påmind ibland. en gång var jag så rädd för döden att jag knappt vågade leva. under ett helt år faktiskt.

Ibland känns livet så litet och obetydligt som om inget spelar nån roll, men då brukar jag bita mig i läppen och försöka tänka eller göra något annat.som att titta i en bok med fina bilder. har man tur då kanske man hittar just pressade blommor och en fin kärleksförklaring.

vilken vacker bok!

Åhh...så där gör jag också. Jag följer med på några utflykter varje sommar och så stoppar jag ner och pressar en och annan växt.



Fast min bok är sorgligt trasig och inte finns det någon kärlekshälsning heller. (jag tycker lite synd om mig själv i dag).

Vad fint! Jag har Ellas systers (mormors) flora hemma hos mig. Där har mormor skrivit in var och när hon sett de mer ovanliga växterna. Boken var ofta med på mormors äventyr i naturen och är sliten. För att den inte helt skulle falla sönder lappade ihop den med tejp.