Vardag här hemma. Frank har fått en säng, som Viola pyntat hans namn med. Se så självsäkert A:et är ute och promenerar.




Viola längtar tills hon får bära Frank, och frågar dagligen om när hennes dröm blir verklighet.



Jag försöker städa bort Julen men dessa julmöss plockas alltid tillbaka upp ur lådan.



Viola har postat sin första flaskpost. Så håll utkik efter den.

Translation:
Frank finally got his own bed. We decorated it with his name and some piglets.
Viola and Frank on a blanket.
I keep trying to stowe away Christmas, but somehow these mice keep reappearing.
Viola by the sea, just about to post her first "Message in a bottle"

Viola börjar klättra på väggarna här hemma, så i brist på annat fick hon följa med Jens igår till gymmet.
Detta var något hon verkligen gillade, som ni ser.


Translation: We are having a hard time entertaining Viola at home, so yesterday she got to go with Jens to the gym. This was something she really enjoyed.

Frank sover mest om dagarna. Vi undrar så vad han drömmer om.
Kanske pärlhjärtanen som hänger över hans säng.....



eller så undrar han vad de små krumelurerna betyder som han sett lite varstans här i hans hem. När han blir större kan vi förklara att med dem kan man bilda viktiga ord. som Frank, mysigt, glad och Hej!



Kanske drömmer Frank om de små djuren som smyger ut från Violas rum när bara han ser på....



eller om sitt framtida yrke? vad kan det bli tro? Hockeyspelare, bonde, sjukhuspräst, Batman eller en Jedi Knight?

Tranlslation: We can´t keep from wondering: what is on Franks mind?
Frank del 1
Frank del 2
Frank del 3
Frank del 4
Frank del 5
Frank del 6
Frank del 7
Frank del 8
Frank del 9
Frank del 10
Frank del 11

Efter ett kejsarsnitt får man inte bära så mycket. Man får inte heller dammsuga eller fara runt som man brukar.
Enligt "Vårdguiden" får man ( förutom babyn) bara bära saker som motsvarar en kanna kaffe.
Hmm.
På vår ovanvåning, där vi mest befunnit oss idag, hittade jag ex. dessa saker som jag får lov att bära.




Två påslakan och tre örngott. Till normalstor säng. 200x90 cm.




En liten pelagon som längtar till våren.
Nyligen vattnad, viktigt att nämna då detta ökar på vikten avsevärt.



En liten bricka från Violas rum med hennes bästa porslin.



Violas spargris, proppfull med mynt. Present från Krickelin.


Frank del 1
Frank del 2
Frank del 3
Frank del 4
Frank del 5
Frank del 6
Frank del 7
Frank del 8
Frank del 9
Frank del 10
Frank del 11

Translation: We are back home from the hospital now. The doctors decided it was best to wait with Frank´s surgery.
Once a week we will go back to the hospital to have him checked. And as soon as there is a change the surgery will be made.

We are so happy to be back home and we are so happy for our baby boy.

We still don´t know if or how it will effect him in the future,  we just don´t know. And we have to deal with not knowing and taking one day at a time. It is hard of course, but we feel blessed to have him in our lifes.

I will try to get better with the translation part.

Bare with me

Hemma!
Frank har sovit mest hela dagen, utmattad av att vara hemma.
Vi går runt och pysslar, städar, tvättar, å sånt.
Här kommer några bilder.
Franks nya läkare i Ystad ringde idag och presenterade sig själv och en plan för Frank.
Vi ska träffas en gång i veckan. Och han lät väl insatt i Franks situation. Känns tryggt.




Glad e jag för min leopardklädda unge.




Den här fågelmataren fick jag i julklapp. Medan vi varit på sjukhuset har fåglarna hittat den och idag såg jag två talgoxar äta ur den.
Succé!
Dock kom de inte tillbaka när jag väl hämtat kameran så jag fick låna in en stand-in i trä.



Hela familjen var så spänd och förväntansfull när vi väl kom hem igår att Viola brast ut i gråt när hon kom på att hon glömt presenterna hon gjort åt oss hos mormor. Hon var så gott som otröstlig, satt på badrumsgolvet och grät. Men slutade när jag frågade ifall hon ville måla mina naglar.
Succé!




Sen när naglarna var målade och tårarna torkade så knackade det på dörren, och vem var det om inte mormor som kom med Violas väska och presenter. Så snällt. Presenterna visade sig vara teckningar som Viola jobbat på när vi varit på sjukhuset.



Fler presenter väntade hemma. Detta från Isabelle....



..och detta från Kicki!
Tack söta!

Frank del 1
Frank del 2
Frank del 3
Frank del 4
Frank del 5
Frank del 6
Frank del 7
Frank del 8
Frank del 9

Translation: We are back home from the hospital now. The doctors decided it was best to wait with Frank´s surgery.
Once a week we will go back to the hospital to have him checked. And as soon as there is a change the surgery will be made.

We are so happy to be back home and we are so happy for our baby boy.

We still don´t know if or how it will effect him in the future,  we just don´t know. And we have to deal with not knowing and taking one day at a time. It is hard of course, but we feel blessed to have him in our lifes.

I will try to get better with the translation part.

Bare with me

Vet ni vad. Vi får åka hem.
Håller på att packa i en väldans fart samtidigt som vi ringer familjen och ja.. bloggar.
Undersökningen idag visade att läget var stabilt och vi får komma tillbaka en gång i veckan fram tills dess att läget förändras.
Då är det dags för operationen, men nu är det, som sagt stabilt.

Hurra.

Nedan ser ni oss på promenad runt Blocket igår. Vi fick låna en vagn och täcken av avdelningen.




Frank del 1
Frank del 2
Frank del 3
Frank del 4
Frank del 5
Frank del 6


Translation: We are still at the hospital with Frank. He has surgery next week, and hopefully we will be back home with him later next week. He has had some problems and we don´t know if or how it will effect him in the future,  we just don´t know. And we have to deal with not knowing and taking one day at a time. It is hard of course, but we feel blessed to have him in our lifes.

I have decided to blog about our stay here, it makes me feel good, but the translation-part takes to much energy at the moment so I will only write in Swedish for a while.

Bare with me.

Morgon igen och jag inser att vi faktiskt är samma personer som innan.
När vi först fick reda på att något var fel, så trodde jag att allt i mitt liv skulle försämras, inget skulle bli som vanligt igen. Jag skulle aldrig skratta, vilja jobba , blogga eller åka till IKEA. Inte heller palla med att tvätta eller diska.
Men så är det inte. Vi längtar båda hem till just de där vardagsgrejerna. Jens vill t.ex. hem för att fylla på pellets och elda i kaminen. Och jag kan verkligen tänka mig en utflyckt till IKEA. Vi behöver faktiskt sängkläder till Franks spjälsäng. Tror dock att det kan bli svårt att övertala Jens att "stop by" IKEA, på vår väg hem.

Om en liten stund ska Franks huvud undersökas. Då bestäms det ifall operationen ska göras nu i veckan, eller låta sig vänta.
Ifall det är stabilt har vi allt att vinna på att vänta med operationen, det är bra om han hinner växa sig starkare innan den. Samtidigt hade det ju varit skönt att ha den avklarad. Men vi får se.




Tecken på att vi fortfarande är vi: Vi diskar aldrig direkt efter oss. Låter det nästan alltid stå kvar till dagen därpå.



Vi skrattar fortfarande av att titta på Ricky Gervais. Ofta skrattar jag och Jens på samma ställe i filmen och vill se om samma scener. Det gillar jag. Nu när jag skrattar känner jag av snittet i min mage, men det är det verkligen värt.



Och så skrattar vi åt Larry David med, även här när han spelar "Boris"som hatar livet, i Woody Allens film "What ever works" som vi såg igår. En annan sak som tyder på att vi är samma är att Jens inte kan hålla sig vaken till någon film, inte ens när de är så bra som denna var.



Våra strumpor beter sig också som vanligt. De lyckas alltid slarva bort sina makar.
T.o.m här där vi bara har med oss några enstaka par.



När jag var liten lekte jag länge med Barbie, i smyg. Jag tyckte det var så roligt att inreda hennes hus. Jag har sedan dess alltid varit på jakt efter grejer i vardagen som hade funkat i Barbies inredning. Bästa exemplet är "After Eights" choklad-fickor som går att använda som exklusiva shoppingkassar till Barbie. Alla vet ju att Barbie gillar att shoppa. Och här på sjukhuset har jag hittat jättefina förvaringsburkar till hennes kök, nämligen våra pillerburkar. Snyggt med ordning och reda ala Granit även hos Barbie.



Frank del 1
Frank del 2
Frank del 3
Frank del 4




Translation: We are still at the hospital with Frank. He has surgery next week, and hopefully we will be back home with him later next week. He has had some problems and we don´t know if or how it will effect him in the future,  we just don´t know. And we have to deal with not knowing and taking one day at a time. It is hard of course, but we feel blessed to have him in our lifes.

I have decided to blog about our stay here, it makes me feel good, but the translation-part takes to much energy at the moment so I will only write in Swedish for a while.

Bare with me.

Kall blir man om fötterna i dessa skor på vintern, men det verkar inte bekymmra Jens.




Utanför fönstret är allt som vanligt. Vissa människor cyklar förbi medan andra står och väntar på bussen.



Frank har börjat träna på sin "High Five" och sover numer inne hos oss hela natten.



Sprita händerna. Flera gånger om dagen.



Så här såg det ut hos oss i går kväll. Jag inser att det ser vemodigt ut, svårt att göra annat med detta befintliga ljus, men det representerar inte riktigt hur vi känner.
Idag har vi varit på vår första utomhuspromenad med Frank. Det var uppfriskande och gjorde oss glada.
Mindre glad blir jag över att min syster åker hem till amerika idag. Jag bad dem att inte komma hit och ta farväl. Avsked är det absolut värsta jag vet, och jag undviker dem om jag kan.


Frank del 1
Frank del 2
Frank del 3
Frank del 4




Translation: We are still at the hospital with Frank. He has surgery next week, and hopefully we will be back home with him later next week. He has had some problems and we don´t know if or how it will effect him in the future,  we just don´t know. And we have to deal with not knowing and taking one day at a time. It is hard of course, but we feel blessed to have him in our lifes.

I have decided to blog about our stay here, it makes me feel good, but the translation-part takes to much energy at the moment so I will only write in Swedish for a while.

Bare with me.

Nu har Viola "left the building". Och får komma tillbaka när vinterkräksjukan inte härjar längre. Vi kommer sakna henne, men är övertygade om att hon har det roligare hos mormor just nu.

Här kommer lite bilder från hennes vistelse.



Jens tittar på TV med Frank. Och Viola, som gör honör, visar upp sin "Grattis-du har blivit storasyster-present" som hon fått av sin stilsäkra Farmor. En cirkus-klänning från Louie Louis.



Vårt rum. Viola chillar med risgrynsgröt och Bolibompa i sängen.



Viola hittade en 50-öring på gatan. "Till min sparbössa" sa Viola
"Lyckopeng!" ropade Jens och tog en bild.



Violas teckning av henne och lillebror på promenad. Han har lärt sig vinka där , som ni ser.
Och ett litet kanin-syskon-par i gåva från en vän.



Jag och Viola hittade denna dockvagn i köket, vi fick gärna låna den. Dockan som ligger i är sliten, någon har ritat på hans ansikte med tuschpenna och någon annan friserat håret. Den är inte så vacker, den inbjuder inte heller till lek. Funderar på om man skulle donera lite leksaker hit till avdelningen. Har ju alldeles för mycket där hemma.



Viola är en färgklick i vårt ljusgröna rum, designed by Landstinget.



Hej då. Ses snart.

Frank del 1
Frank del 2
Frank del 3
Frank del 4
Frank del 5
Frank del 6
Frank del 7
Frank del 8
Frank del 9
Frank del 10
Frank del 11
Frank del 12


Translation: We are still at the hospital with Frank. He has surgery next week, and hopefully we will be back home with him later next week. He has had some problems and we don´t know if or how it will effect him in the future,  we just don´t know. And we have to deal with not knowing and taking one day at a time. It is hard of course, but we feel blessed to have him in our lifes.

I have decided to blog about our stay here, it makes me feel good, but the translation-part takes to much energy at the moment so I will only write in Swedish for a while.

Bare with me.

Idag har vi haft Viola gömd inne på vårt rum.

Eftersom svininfluensan inte längre är ett hot så har syskon fått bo med sina föräldrar här på avdelningen. Tack vare det har vi haft Viola hos oss i flera nätter.
Men så igår kom besöksförbudet tillbaka pga Vinterkräksjukan.
Många avdelningar är helt stängda. Och nu får bara föräldrarna vara kvar på avdelningen.

Egentligen skulle mormor komma med mina systrar idag och hälsa på men det fick vi ställa in.
Istället har Viola nu fått åka till mormor.
Innan i veckan har Viola haft som enda syselsättning att gå fram och tillbaka i korridorerna, hämta vatten till mig och prata med sköterskorna. Men igår var det alltså slut på det roliga och hon fick hålla sig på rummet med oss.

Nu är hon på väg till mormor igen.

Stort tack för alla fina kommentarer, jag och Jens läser igenom dem tillsammans och finner tröst i era egna små berättelser. Tack för att ni delar med er. Det känns som små kramar och vi blir tårögda men glada av dem.

Frank del 1
Frank del 2
Frank del 3
Frank del 4
Frank del 5
Frank del 6
Frank del 7
Frank del 8
Frank del 9
Frank del 10
Frank del 11
Frank del 12



Translation: We are still at the hospital with Frank. He has surgery next week, and hopefully we will be back home with him later next week. He has had some problems and we don´t know if or how it will effect him in the future,  we just don´t know. And we have to deal with not knowing and taking one day at a time. It is hard of course, but we feel blessed to have him in our lifes.

I have decided to blog about our stay here, it makes me feel good, but the translation-part takes to much energy at the moment so I will only write in Swedish for a while.

Bare with me.

Några bilder från dagarna som gått.




I hissen på KK. Sista testerna innan snittet ska göras.



"Jag gråter för jag är glad" säger jag. Hur tokigt låter inte det?




Äntligen!! Storasyster ska träffa Frank.



Läkarna tyckte det var viktigt att vi fick sova tillsammans och fixade in en säng till Jens bredvid min.



Viola ljusar upp med sitt besök.


Tittar på Lillebror för första gången. Viola har sovit hos oss i två nätter nu. Skönt att vara samlad trupp igen.



Viola hjälper mig med att ta på stövlarna.



Frank del 1
Frank del 2
Frank del 3
Frank del 4
Frank del 5
Frank del 6
Frank del 7
Frank del 8
Frank del 9
Frank del 10
Frank del 11
Frank del 12
Translation: We are still at the hospital with Frank. He has surgery next week, and hopefully we will be back home with him later next week. He has had some problems and we don´t know if or how it will effect him in the future,  we just don´t know. And we have to deal with not knowing and taking one day at a time. It is hard of course, but we feel blessed to have him in our lifes.

I have decided to blog about our stay here, it makes me feel good, but the translation-part takes to much energy at the moment so I will only write in Swedish for a while.

Bare with me.

Iflera dagar har jag funderat på detta inlägg. Hur ska jag skriva utan att låta klyschig eller osmaklig.
Ska jag skriva det alls?
Både jag och Jens uttrycker oss i bilder. Men vissa saker med Frank måste förklaras med text.
Och jag känner att jag måste skriva detta, jag mår bättre av att berätta.

Det hela började för tre veckor sedan. På vårt andra ultraljud. Det visade sig då att vår baby hade vatten i huvudet. Det såg ut att vara mycket och i Ystad kunde de inte avgöra hur illa det var.
Dagen därpå åkte vi till Lund för att låta specialisterna titta på honom. Vi åkte dit med tungt hjärta, vi hade knappt sovit och var så rädda.
Skulle det bli ett liv alls? Och vilket liv är värt att leva?
Tunga frågor i våra tunga hjärtan.

Väl i Lund berättade de att detta kan bli bra. Han behöver opereras när han kommer ut och han kommer behöva komma ut i förtid.
Det fanns hopp men inga garantier. Julen och nyår flöt förbi som i en dimma. Vi var oroliga men hoppfulla.
Grät, kräktes, hyperventilerade, sov och sov inte. Men vi skrattade också, tackade för allt vi fått i livet och pratade med familj och vänner.

Vi känner oss otroligt ödmjuka inför alla fantastiska människor som dykt upp i denna svåra tid. Bekanta som blivit vänner. Alla små sms, kort, bloggkommentarer, email och böner har betytt otroligt mycket. Som många sagt "jag vet inte vad jag ska säga, men jag vill säga något". Och jag känner så igen känslan. Någon i ens omgivning går igenom något svårt, man vill säga något ,men är rädd för att säga fel eller tränga sig på.
Men jag vet nu att det är skönt att veta att man har stöd. Även om det bara är ett sms med orden "tänker på er".

Vissa av er känner säkert till "Hallmark". Ett amerikansk företag som gör hälsningskort till alla möjliga typer av situationer: begravningar, födelsedagar, bröllop osv. De gör även film till den egna TVkanalen.
Filmerna är alltid fyllda av scener man ska gråta till. Vissa slutar lyckligt andra inte. Men de är alla lite "cheezy". De senaste dagarna har varit fyllda av sådana scener då jag tänkt:"hade detta varit en film hade jag bytt kanal för det är bara för cheezy"

T.ex när Viola hänger av sig i kapprummet och hon träffar en annan förälder som också har en sjuk son på Neonantalavdelningen. För honom berättar hon att "hennes lillebror inte är som andra barn, han är född med vatten i huvudet. Men så är det ibland..", fortsätter hon, "vissa barn föds utan ben eller armar, vissa med vatten i huvudet" Pappan lyssnar och berättar i sin tur att hans son också är sjuk. Han ser sen på Jens och de håller båda med om att det är skönt att höra hur en fyraåring förklarar en situation, som de själva tänker på, på ett mycket mer komplicerat vis.

Eller scenen ur kuvösrummet, där föräldrarparen står runt sina barns kuvöser och väntar på besked från läkarna som just gått ronden. Det första paret får sitt goda besked där mitt framför alla andra. Paret frågar "ska vi inte gå in i ett annat rum," och läkaren svarar "nej vi kan ta det här. Allt ser bra ut...." fortsätter han medan vår läkare kommer in och säger "Kan vi sätta oss i rummet bredvid och prata".

Vi vet då att Franks magnetröntgensresultat kommit. Och att de nog inte var så bra.

Scenen som följer i samtalsrummet är också som hämtad ue en Hallmarkfilm. Jag och Jens sitter i soffan och håller varandra i händerna, jag har sjukhusrock och är öm i magen efter snittet. Ute faller snön.

De berättar att Frank haft en hjärnblödning och att det finns vatten på ett ställe till som de innan inte upptäckt.
Det känns som ni kan tänker er fruktansvärt. De drog liksom undan mattan som vi stod på , den mattan som vi nu stod på ganska stadigt. Vi hade precis klarat av vårt första delmål: snittet och det hade ju gått bra. Och Frank var ju underbar och vi älskade honom oerhört mycket redan.

Men läkarna tog sig tid med oss. Och sakta fick vi tillbaka hoppet.
Kommer han kunna gå?
Kommer han kunna gå i vanlig skola?
Kommer han kunna prata?

På allt svarade de: "Ja det tror vi han kommer kunna, men det är omöjligt att veta"
Det är det som är det svåra. Det finns inga garantier. Men det kunde varit mycket värre. Läkarna berättar att ofta blir man överraskad över hur fantastikt bra en hjärna på ett litet barn kan återhämta sig.
Så på sätt och vis är läget oförändrat sedan innan snittet: Allt kan fortfarande bli bra, men det är komplicerat, och det finns inga garantier.
Men på ett annat vis är det väldigt förändrat: Frank är ju nämligen här nu och det var han inte innan.
Nu när vi sitter med honom VET vi att det kommer bli bra, även om han kommer ha handikapp.
För vad som än händer så är det ju just denna Frank som vi vill ha, vi hade aldrig bytt honom mot några garantier.
Han är Frank. Och vi älskar honom precis som han är.

Jens säger att vi har fått ett litet frö, vi vet inte vad det bli för en sorts blomma av det fröet. Det kan bli en liten färgstark blomma med kort stjälk eller en fin klängväxt som växer lång och slank. Det enda vi vet är att det blir en blomma som kommer behöva mycket vatten och omvårdnad.

Ja ni hör ju själva, precis som ett förtyckt kort från Hallmark.



Translation: We are still at the hospital with Frank. He has surgery next week, and hopefully we will be back home with him later next week. He has had some problems and we don´t know if or how it will effect him in the future,  we just don´t know. And we have to deal with not knowing and taking one day at a time. It is hard of course, but we feel blessed to have him in our lifes.

I have decided to blog about our stay here, it makes me feel good, but the translation-part takes to much energy at the moment so I will only write in Swedish for a while.

Bare with me.

Frank del 1
Frank del 2
Frank del 3
Frank del 4
Frank del 5
Frank del 6
Frank del 7
Frank del 8
Frank del 9
Frank del 10
Frank del 11
Frank del 12

Viola fick glitter av min lillasyster i julklapp. Och ni vet ju hur det är med glitter: det smyger sig runt i hela huset. Via våra raggsockor tar det sig runt på alla våningar, t.o.m i den fuktiga källaren ser vi det. I duschen, i sängen, bland räkningar och i granen. Viola uppskattar dess förmåga att pynta en "High School Musical " bild och vi uppskattar hur det kan pigga upp en emellanåt sorgsen vardag.

Paret längst ner känner ni kanske igen?
De öppnades på julafton men de har varit med på bloggen förut. Minns ni?

Translation: Viola got glitter for Christmas. It is quite decorative. And makes the whole house sparkle.

Do you remember the couple above?
They got unwrapped on Christmas eve, but they have been featured on the blog befor. Remember?

Min storasyster är här från USA och hälsar på med sin son Henry. Viola älskar att ha sin kusin Henry här och de har mycket kul ihop.
Idag plåtade jag honom, kändes skönt att jobba lite. Har inte plåtat på ett tag och jag visste inte att jag saknade det så.

Translation: My sister is visiting from the US, with her son Henry.
Viola loves having her cousin here and they have a lot of fun togheter.

Vattnet som förut var i vår källare ligger nu som is i kyrkbacken.
Viola testade sina skridskor som vi hittade på loppis för några vcekor sedan.

Translation: We bought ice skates for Viola at a fleamarket a couple of weeks ago.
Today she got to try them for the first time.

Ja ni har väl gått och undrat hela dagen: "Hur ser hon ut nu egentligen, nu som 30 åring?"
Och här har ni svaret.

Idag åkte vi till ett riktigt kallt Lund för lite tester.
Det gick bra. Vi älskar Lunds sjukhus. Alla är så snälla och vi blir så väl omhändertagna.
Idag har vi träffat 6 olika yrkesmän (kvinnor) som ska ta hand om vårt kejsarsnitt och vår Frank.
Känns tryggt.

Dessutom har vår källare börjat torka upp.

Min bloggpartner Isabelle har gjort ett så snyggt skötbord som hon använder till sin helt nya bebis Beppe.
Här kan ni se en glimt av det, längre ner på sidan. Funderar på om jag ska klä in min IKEA-skötbordsmadrass i vaxduk nu i helgen. Måste boa in oss.

Translation: Here I am, 30 years old. Doing some tests at the hospital today.
Our tests went well and we are prepared for baby Franks arrival.

And our basemnet is finallly starting to dry up from the flood.
Things are going to change , I can feel it.

Idag väcktes jag med frukost på sängen och sång.
Jag fyller 30 år och det kommer bli en bra dag.
Vi tittadae på Tv4 morgontv där Fredrik Strage listade decenniets 10 bästa svenska låtar.
Jag har fösökt hitta hela listan på tv4as hemsida, men den finns inte där.
Det är mycket Fredrik Strage här hemma just nu. Jens fick hans bok "Strage text" av mig i julklapp, den turas vi om att läsa ur.
Här kommer decenniets bästa svenska låt, enligt Strage.
Videon är minst lika fin. The Knife med "Pass this on"




Ville även slänga in denna videon från ett helt annat decinnium. Som jag gillar mycket.
Den hör på sätt och vis hemma i nollnolltalets början med eftersom jag hört den i flera "Saturday Night-besläktade filmer" de senaste åren.
"Afternoon Delight" med Starland Vocal Band


Translation: Today is my birthday. 30 years , celebrated with breakfast in bed and two really good songs.
This will be a good day.
First: The Knife " Pass this on"
Second Sraland Vocal Band "Afternoon delight"

Vi måste vila, hämta kraft.
Franks ankomst har fått ett datum. Det blir kejsarsnitt tätt följt av operation.
Under de få dagarna som är kvar tills dess ska vi vila upp oss och förbereda för vår bebis.

Medan vi har haft tankarna på det har snön börjat smälta, och plötsligt var vår källare fylld med vatten.
Plask. Plask.
Viola har klagat på magont hela natten och gråtit efter Jens som stått i källaren och öst vatten.
Hela natten, öst vatten.

Kommunens slambil har varit här och spottat och fräst. Den är här ännu. Den tömmer en brunn för att bara se den fyllas direkt.
Grannar, familj, vänner och bönder har varit här och hjälpt till och tillsammans undrar alla vems felet är.
Det är nämligen oklart.
Glasklart är dock att Jens inte sovit på 36 timmar och ifall problemet inte blir löst snart kommer han behöva vara uppe en natt till för att ösa vatten i vår källare.

Imorgon ska vi till Lund igen för ännu ett ultraljud.
Hoppas vi får sova tills dess.

Translation: Just as we thought we had enough on our minds our basement was flooded.
There is water everywhere and lots of stuff has been ruined. Jens has not slept for 36 hours and the water just keeps on comming. There is so much snow and the wells outside our house can´t keep up with all of the water.

We have finally got a date for our baby boys arrival. A C-section followed by an operation in the beginning of next year. We really need to rest now, not work on our basemnet.

Nu håller vi helg.
Vi är trötta och emellanåt sorgsna, men hoppfulla.

Hoppas ni får en God Helg.

På återseende i 2010.
/Jen

Translation: I hope you all will have a merry Christmas and a happy new year.
See you in 2010