Idag har jag äntligen lagt upp en ny visit.
Denna plåtade jag innan snön kom.

Translation: Finally a new visit. I posted it today. Go there to see it.

Helgen som alla väntat på.
Fågelsverige sitter inne idag och räknar fåglarna i sin trädgård.

Det är som vanligt SOF som anordnar och alla med en fågelmatare utanför fönstret är inbjudna.
Och som vanligt är jag delaktig.
Jag har fyllt fågelmatarna, ställt fram kikaren och fågelboken.

Bilden nedan är från förra året. Då hade vi tur, som ni ser.
Många ovanliga fåglar den dagen. Ingen snö dock.

Läs mer här!



Translation: This weekend is a big "count the birds in your garden-weekend" in Sweden.
Since I love small birds I always participate in this event, that takes place once a year.

I have filled our birdfeeders to the top.
So all weekend I will sit in the window, with my binoculars and with a bird book and pen in my hand.
The photo above is from last year, and as you can see we were quite lucky that day and had lots of strange birds in our garden. Viola stood still for a long time before they started to eat from her hand.
Just like snow-white.

Så fort jag känner mig lite rastlös sticker jag på loppis.
Vilket jag gjorde idag. Hittade denna söta samlarhund från 1975. Jag behövede inte betala för den. Jag fick den gratis.
Den är förtrollande söt och verkar bo på en trevlig gård någonstans i usa.



Enda sedan Viola fick en spargris på posten av Krickelin har hon börjat samla på ,inte bara pengar utan även, just spargrisar. Jag hittade en söt gris till hennes samling idag.

Frank ligger här och sover bredvid mig. Han är snart 4 veckor och igår var det hans beräknade födelsedatum.
Vilken bonus att vi redan haft honom i nästan en månad.

Frank del 1
Frank del 2
Frank del 3
Frank del 4
Frank del 5
Frank del 6
Frank del 7
Frank del 8
Frank del 9
Frank del 10
Frank del 11

Translation: I went to a fleamarket today. This is what I bought.

Jag har köpt en väggalmanacka för att hålla reda på dagistider och Franks doktorsbesök.
Det är ett måste för alla som är inne i "sjukhus-karusellen".
Vid närmare eftertanke borde landstinget designa en som alla familjer i "sjukhuskarusellen" skulle kunna få.
En som är anpassad för den typen av scheman.

Kategorier/spalter som borde finnas med:
Tider och vad ärendet avser såklart.
Läkarens namn.
Vilken våning , vilken avdelning.
Viktiga telefonnummer.
"Glöm inte att fråga doktorn detta: -fält" Gärna i post-it-lapps form, så man kan riva av den och ta med vid besöket.
Kanske skulle det inte alls vara en almanacka för väggen utan en för väskan. Så den kan följa med.

Tranlsation: I bought a Daily-planner-wall-calendar to keep track of Frank´s hospital visits.
It is a must have thing now.



Detta tittar jag på nu. Utsikten från mitt arbetsbord.

Translation: View from my workstation. markers in a wonder woman cup, Viola´s tutu-dress and a girl with a puppy.




Viola leker att hennes Barbiedockor är superhjältar. Hon tycker inte att den rosa Barbie-cabben funkade som superhjältebil och pimpade den med en spindel och en fladdermus.

Translation: Viola pretends that her Barbies are superheros. She thought the Barbie car was a bit "lame" so she pimped it with a bat and a spider.

Ojojoj vilka TV-fantaster jag har till läsare.
Det glädjer att läsa om så många av mina egna favoriter i era kommentarer:
The Office, Twin Peaks, Klovn, Glee, Seinfeld, mfl.

Jag måste börja kolla Mad Men, så är det bara.

Nu till vinnaren i de seanste Sammy Rose giveawayn.
Jag valde ut Karin med sin gulliga berättelse om hur TV´n kan skapa starka vänskapsband.
(Påminde mig om hur jag kan tacka Days Of Our Lives för en av mina käraste vänner, som från början bara var en granne 3 våningar under oss i vår Malmölägenhet. .)

Den vinnande kommentaren:

Jag var jätteblyg när jag började gymnasiet och vågade inte ta kontakt med några av mina nya klasskompisar. Det kändes som om jag inte hade någonting gemensamt med någon annan. Jag höll låg profil i ett år och höll mig till mina vänner utanför skolan men andra året började jag och en kille i min klass av en slump börja prata om tv-program vi gillade. Det visade sig att vi inte bara följt varenda avsnitt av "antikrundan" sedan mellanstadiet utan i princip alla program på svt riktade till en målgrupp i snitt femtio år äldre än oss. Nu är det två år sedan jag gick ut gymnasiet och jag och min klasskompis (som nu bor i en annan stad) smsar varandra varenda torsdag med utförliga kommenterar på dagens antikrundan och utvärderar varenda fredag kunskapsnivån i de båda kupéerna i "på spåret".

2010-01-22 @ 19:03:24

Grattis Karin!

maila mig önskad storlek och postadress.
shop snabela sammyrose punkt se

Translation: The winner is Karin, for her heart warming story of how TV can create bonds between people that can last a 4-ever =)

Idag hänger vi mest på Dos Family, gå dit och kolla.

Translation: Today we are spending our time at Dos Family.
Hop on over and have a look!

Många av er har frågat hur Frank mår.

Vi har varit hemma i snart två veckor, han är snart tre veckor gammal.
Han ser ut och gör samma saker som alla 3 veckors bebisar gör:
Sover mest, luktar gott, äter gärna och blir ledsen av en röd rumpa.

Vi väntar på operationen som kommer ske så fort det behövs. I nuläget är det helt oförändrat sen han föddes.
Han undersöks tre gånger i veckan och idag ska vi träffa hans läkare i Ystad som kommer ta över hans journal från Lund.

Vi är lika nervösa varje gång han ska undersökas, men börjar vänja oss så smått.

Här ser ni Frank med sin pappas tröja från 1975.
Jens fick denna på BB när han föddes för ganska exakt 35 år sedan.
Han fyllde år för två dagar sedan.


Frank del 1
Frank del 2
Frank del 3
Frank del 4
Frank del 5
Frank del 6
Frank del 7
Frank del 8
Frank del 9
Frank del 10
Frank del 11

Tävlingsdags.
DENNA TÄVLING ÄR AVSLUTAD. Vinnaren hittar du här!
Viola vill mest kolla på Harry Potter filmerna. De första två, om och om igen. Gärna samtidigt som hon hoppar i soffan, som ovan.
Jag kollar "Tracy´s Hämnd" (miniserie från 80-talet)
Och Jens kollar Anvil! The story of Anvil. (dokumentär om hårdrocksgruppen Anvil (populära på 80talet) som Jens älskade och hans föräldrar hatade)

Vad vill du helst kolla på just nu?
Ni som berättar i en kommentar vilket ditt favoritprogram eller film är har chans att vinna en TV-tröja av oss. Som den jag har på bilden nedan.
Svart, tunn, härlig ekologisk bomull. Passar både dam som herr.
Finns inte i shoppen.
Jag drar en vinnare på måndag.



Translation: We are giving away one Tee with our I Heart TV-print.
This black version is not available in our shop yet, but now you have a chanse to get a hold of one.
Fits both male and female. Lovely, thin, organic cotton in the sizes S-XL.

All you have to do is tell me what you are watching on the telly right now.
Viola watches the Harry Potter movies, over and over again. Jens prefers the Anvil documentary. While I want to watch "If tomorrow comes"

So what show or movie do you like right now?
Just let me know below. I will pick one winner on monday.

Skarby Lincoln from Jens Gronberg on Vimeo.

En gång om året brukar vi åka till mina syskon och deras familjer i Nebraska, USA. Förhoppningsvis kommer vi kunna åka även i år. Just nu har vi Franks operation framför oss. Men vi får se, kanske åker vi även detta år.

Vi är ganska beroende av dessa resor. Nebraska ger oss väldigt mycket inspiration och Gud vad vi handlar mycket på loppis där. Se hela resan här.

Sist vi reste så filmade Jens flygresan med vår Vado och satte ihop en liten film av materialet. Idag när jag satt och längtade till Nebraska var jag tvungen att plocka fram den igen. Och här e den.

Jag vet att Jens påbörjat en till kortfilm om tiden vi var där. Men han tröttnade innan han klippt klart den. Detta kanske ger honom klipplusten tillbaka.

När jag tittar på detta saknar jag mitt korta blonda hår.

Translation: Every year we go to Nebraska, USA, to visit my sister and brother who live there. Hopefully we get to go there this summer with our little Frank. Jens made this short movie of our flight there. I love to watch Viola on the plane. She did great, and actually enjoyed it all the way.

This makes me miss my blond hair.

See more from our trip here!

Våren kan inte komma fort nog. Vintern har varit alltför lång och mörk för oss. Jag längtar tills dess då Frank kan sova i sin vagn, hela dagen utomhus. Och till snödroppar och tö.
Jag försöker omge mig med mycket grönt. Vårig och snygg färg.

Translation: I can´t wait until spring.
I try to surround myself with lots of green. That is such a happy color I think, and it does remind me of spring.

Dos Family ligger överst på Hello Tigers lista över "inspirerande bloggar 2009".
Sweet.

Mitt i all tumult kring Frank så hamnade Dos Family på nr. 20 på  Brittiska Times lista över de 50 bästa "design bloggar"
Det var också sweet, men jag hade svårt att glädjas över det just då. Nu däremot kände jag för att blogga det.




Tranlslation: A while back Dos Family made it to number 20 on the  Times list of the world’s 50 best design blog
And today I saw this: Hello Tigers 2009 blog list

Vardag här hemma. Frank har fått en säng, som Viola pyntat hans namn med. Se så självsäkert A:et är ute och promenerar.




Viola längtar tills hon får bära Frank, och frågar dagligen om när hennes dröm blir verklighet.



Jag försöker städa bort Julen men dessa julmöss plockas alltid tillbaka upp ur lådan.



Viola har postat sin första flaskpost. Så håll utkik efter den.

Translation:
Frank finally got his own bed. We decorated it with his name and some piglets.
Viola and Frank on a blanket.
I keep trying to stowe away Christmas, but somehow these mice keep reappearing.
Viola by the sea, just about to post her first "Message in a bottle"

Viola börjar klättra på väggarna här hemma, så i brist på annat fick hon följa med Jens igår till gymmet.
Detta var något hon verkligen gillade, som ni ser.


Translation: We are having a hard time entertaining Viola at home, so yesterday she got to go with Jens to the gym. This was something she really enjoyed.

Frank sover mest om dagarna. Vi undrar så vad han drömmer om.
Kanske pärlhjärtanen som hänger över hans säng.....



eller så undrar han vad de små krumelurerna betyder som han sett lite varstans här i hans hem. När han blir större kan vi förklara att med dem kan man bilda viktiga ord. som Frank, mysigt, glad och Hej!



Kanske drömmer Frank om de små djuren som smyger ut från Violas rum när bara han ser på....



eller om sitt framtida yrke? vad kan det bli tro? Hockeyspelare, bonde, sjukhuspräst, Batman eller en Jedi Knight?

Tranlslation: We can´t keep from wondering: what is on Franks mind?
Frank del 1
Frank del 2
Frank del 3
Frank del 4
Frank del 5
Frank del 6
Frank del 7
Frank del 8
Frank del 9
Frank del 10
Frank del 11

Efter ett kejsarsnitt får man inte bära så mycket. Man får inte heller dammsuga eller fara runt som man brukar.
Enligt "Vårdguiden" får man ( förutom babyn) bara bära saker som motsvarar en kanna kaffe.
Hmm.
På vår ovanvåning, där vi mest befunnit oss idag, hittade jag ex. dessa saker som jag får lov att bära.




Två påslakan och tre örngott. Till normalstor säng. 200x90 cm.




En liten pelagon som längtar till våren.
Nyligen vattnad, viktigt att nämna då detta ökar på vikten avsevärt.



En liten bricka från Violas rum med hennes bästa porslin.



Violas spargris, proppfull med mynt. Present från Krickelin.


Frank del 1
Frank del 2
Frank del 3
Frank del 4
Frank del 5
Frank del 6
Frank del 7
Frank del 8
Frank del 9
Frank del 10
Frank del 11

Translation: We are back home from the hospital now. The doctors decided it was best to wait with Frank´s surgery.
Once a week we will go back to the hospital to have him checked. And as soon as there is a change the surgery will be made.

We are so happy to be back home and we are so happy for our baby boy.

We still don´t know if or how it will effect him in the future,  we just don´t know. And we have to deal with not knowing and taking one day at a time. It is hard of course, but we feel blessed to have him in our lifes.

I will try to get better with the translation part.

Bare with me

Hemma!
Frank har sovit mest hela dagen, utmattad av att vara hemma.
Vi går runt och pysslar, städar, tvättar, å sånt.
Här kommer några bilder.
Franks nya läkare i Ystad ringde idag och presenterade sig själv och en plan för Frank.
Vi ska träffas en gång i veckan. Och han lät väl insatt i Franks situation. Känns tryggt.




Glad e jag för min leopardklädda unge.




Den här fågelmataren fick jag i julklapp. Medan vi varit på sjukhuset har fåglarna hittat den och idag såg jag två talgoxar äta ur den.
Succé!
Dock kom de inte tillbaka när jag väl hämtat kameran så jag fick låna in en stand-in i trä.



Hela familjen var så spänd och förväntansfull när vi väl kom hem igår att Viola brast ut i gråt när hon kom på att hon glömt presenterna hon gjort åt oss hos mormor. Hon var så gott som otröstlig, satt på badrumsgolvet och grät. Men slutade när jag frågade ifall hon ville måla mina naglar.
Succé!




Sen när naglarna var målade och tårarna torkade så knackade det på dörren, och vem var det om inte mormor som kom med Violas väska och presenter. Så snällt. Presenterna visade sig vara teckningar som Viola jobbat på när vi varit på sjukhuset.



Fler presenter väntade hemma. Detta från Isabelle....



..och detta från Kicki!
Tack söta!

Frank del 1
Frank del 2
Frank del 3
Frank del 4
Frank del 5
Frank del 6
Frank del 7
Frank del 8
Frank del 9

Translation: We are back home from the hospital now. The doctors decided it was best to wait with Frank´s surgery.
Once a week we will go back to the hospital to have him checked. And as soon as there is a change the surgery will be made.

We are so happy to be back home and we are so happy for our baby boy.

We still don´t know if or how it will effect him in the future,  we just don´t know. And we have to deal with not knowing and taking one day at a time. It is hard of course, but we feel blessed to have him in our lifes.

I will try to get better with the translation part.

Bare with me

Vet ni vad. Vi får åka hem.
Håller på att packa i en väldans fart samtidigt som vi ringer familjen och ja.. bloggar.
Undersökningen idag visade att läget var stabilt och vi får komma tillbaka en gång i veckan fram tills dess att läget förändras.
Då är det dags för operationen, men nu är det, som sagt stabilt.

Hurra.

Nedan ser ni oss på promenad runt Blocket igår. Vi fick låna en vagn och täcken av avdelningen.




Frank del 1
Frank del 2
Frank del 3
Frank del 4
Frank del 5
Frank del 6


Translation: We are still at the hospital with Frank. He has surgery next week, and hopefully we will be back home with him later next week. He has had some problems and we don´t know if or how it will effect him in the future,  we just don´t know. And we have to deal with not knowing and taking one day at a time. It is hard of course, but we feel blessed to have him in our lifes.

I have decided to blog about our stay here, it makes me feel good, but the translation-part takes to much energy at the moment so I will only write in Swedish for a while.

Bare with me.

Morgon igen och jag inser att vi faktiskt är samma personer som innan.
När vi först fick reda på att något var fel, så trodde jag att allt i mitt liv skulle försämras, inget skulle bli som vanligt igen. Jag skulle aldrig skratta, vilja jobba , blogga eller åka till IKEA. Inte heller palla med att tvätta eller diska.
Men så är det inte. Vi längtar båda hem till just de där vardagsgrejerna. Jens vill t.ex. hem för att fylla på pellets och elda i kaminen. Och jag kan verkligen tänka mig en utflyckt till IKEA. Vi behöver faktiskt sängkläder till Franks spjälsäng. Tror dock att det kan bli svårt att övertala Jens att "stop by" IKEA, på vår väg hem.

Om en liten stund ska Franks huvud undersökas. Då bestäms det ifall operationen ska göras nu i veckan, eller låta sig vänta.
Ifall det är stabilt har vi allt att vinna på att vänta med operationen, det är bra om han hinner växa sig starkare innan den. Samtidigt hade det ju varit skönt att ha den avklarad. Men vi får se.




Tecken på att vi fortfarande är vi: Vi diskar aldrig direkt efter oss. Låter det nästan alltid stå kvar till dagen därpå.



Vi skrattar fortfarande av att titta på Ricky Gervais. Ofta skrattar jag och Jens på samma ställe i filmen och vill se om samma scener. Det gillar jag. Nu när jag skrattar känner jag av snittet i min mage, men det är det verkligen värt.



Och så skrattar vi åt Larry David med, även här när han spelar "Boris"som hatar livet, i Woody Allens film "What ever works" som vi såg igår. En annan sak som tyder på att vi är samma är att Jens inte kan hålla sig vaken till någon film, inte ens när de är så bra som denna var.



Våra strumpor beter sig också som vanligt. De lyckas alltid slarva bort sina makar.
T.o.m här där vi bara har med oss några enstaka par.



När jag var liten lekte jag länge med Barbie, i smyg. Jag tyckte det var så roligt att inreda hennes hus. Jag har sedan dess alltid varit på jakt efter grejer i vardagen som hade funkat i Barbies inredning. Bästa exemplet är "After Eights" choklad-fickor som går att använda som exklusiva shoppingkassar till Barbie. Alla vet ju att Barbie gillar att shoppa. Och här på sjukhuset har jag hittat jättefina förvaringsburkar till hennes kök, nämligen våra pillerburkar. Snyggt med ordning och reda ala Granit även hos Barbie.



Frank del 1
Frank del 2
Frank del 3
Frank del 4




Translation: We are still at the hospital with Frank. He has surgery next week, and hopefully we will be back home with him later next week. He has had some problems and we don´t know if or how it will effect him in the future,  we just don´t know. And we have to deal with not knowing and taking one day at a time. It is hard of course, but we feel blessed to have him in our lifes.

I have decided to blog about our stay here, it makes me feel good, but the translation-part takes to much energy at the moment so I will only write in Swedish for a while.

Bare with me.

Kall blir man om fötterna i dessa skor på vintern, men det verkar inte bekymmra Jens.




Utanför fönstret är allt som vanligt. Vissa människor cyklar förbi medan andra står och väntar på bussen.



Frank har börjat träna på sin "High Five" och sover numer inne hos oss hela natten.



Sprita händerna. Flera gånger om dagen.



Så här såg det ut hos oss i går kväll. Jag inser att det ser vemodigt ut, svårt att göra annat med detta befintliga ljus, men det representerar inte riktigt hur vi känner.
Idag har vi varit på vår första utomhuspromenad med Frank. Det var uppfriskande och gjorde oss glada.
Mindre glad blir jag över att min syster åker hem till amerika idag. Jag bad dem att inte komma hit och ta farväl. Avsked är det absolut värsta jag vet, och jag undviker dem om jag kan.


Frank del 1
Frank del 2
Frank del 3
Frank del 4




Translation: We are still at the hospital with Frank. He has surgery next week, and hopefully we will be back home with him later next week. He has had some problems and we don´t know if or how it will effect him in the future,  we just don´t know. And we have to deal with not knowing and taking one day at a time. It is hard of course, but we feel blessed to have him in our lifes.

I have decided to blog about our stay here, it makes me feel good, but the translation-part takes to much energy at the moment so I will only write in Swedish for a while.

Bare with me.

Nu har Viola "left the building". Och får komma tillbaka när vinterkräksjukan inte härjar längre. Vi kommer sakna henne, men är övertygade om att hon har det roligare hos mormor just nu.

Här kommer lite bilder från hennes vistelse.



Jens tittar på TV med Frank. Och Viola, som gör honör, visar upp sin "Grattis-du har blivit storasyster-present" som hon fått av sin stilsäkra Farmor. En cirkus-klänning från Louie Louis.



Vårt rum. Viola chillar med risgrynsgröt och Bolibompa i sängen.



Viola hittade en 50-öring på gatan. "Till min sparbössa" sa Viola
"Lyckopeng!" ropade Jens och tog en bild.



Violas teckning av henne och lillebror på promenad. Han har lärt sig vinka där , som ni ser.
Och ett litet kanin-syskon-par i gåva från en vän.



Jag och Viola hittade denna dockvagn i köket, vi fick gärna låna den. Dockan som ligger i är sliten, någon har ritat på hans ansikte med tuschpenna och någon annan friserat håret. Den är inte så vacker, den inbjuder inte heller till lek. Funderar på om man skulle donera lite leksaker hit till avdelningen. Har ju alldeles för mycket där hemma.



Viola är en färgklick i vårt ljusgröna rum, designed by Landstinget.



Hej då. Ses snart.

Frank del 1
Frank del 2
Frank del 3
Frank del 4
Frank del 5
Frank del 6
Frank del 7
Frank del 8
Frank del 9
Frank del 10
Frank del 11
Frank del 12


Translation: We are still at the hospital with Frank. He has surgery next week, and hopefully we will be back home with him later next week. He has had some problems and we don´t know if or how it will effect him in the future,  we just don´t know. And we have to deal with not knowing and taking one day at a time. It is hard of course, but we feel blessed to have him in our lifes.

I have decided to blog about our stay here, it makes me feel good, but the translation-part takes to much energy at the moment so I will only write in Swedish for a while.

Bare with me.

Idag har vi haft Viola gömd inne på vårt rum.

Eftersom svininfluensan inte längre är ett hot så har syskon fått bo med sina föräldrar här på avdelningen. Tack vare det har vi haft Viola hos oss i flera nätter.
Men så igår kom besöksförbudet tillbaka pga Vinterkräksjukan.
Många avdelningar är helt stängda. Och nu får bara föräldrarna vara kvar på avdelningen.

Egentligen skulle mormor komma med mina systrar idag och hälsa på men det fick vi ställa in.
Istället har Viola nu fått åka till mormor.
Innan i veckan har Viola haft som enda syselsättning att gå fram och tillbaka i korridorerna, hämta vatten till mig och prata med sköterskorna. Men igår var det alltså slut på det roliga och hon fick hålla sig på rummet med oss.

Nu är hon på väg till mormor igen.

Stort tack för alla fina kommentarer, jag och Jens läser igenom dem tillsammans och finner tröst i era egna små berättelser. Tack för att ni delar med er. Det känns som små kramar och vi blir tårögda men glada av dem.

Frank del 1
Frank del 2
Frank del 3
Frank del 4
Frank del 5
Frank del 6
Frank del 7
Frank del 8
Frank del 9
Frank del 10
Frank del 11
Frank del 12



Translation: We are still at the hospital with Frank. He has surgery next week, and hopefully we will be back home with him later next week. He has had some problems and we don´t know if or how it will effect him in the future,  we just don´t know. And we have to deal with not knowing and taking one day at a time. It is hard of course, but we feel blessed to have him in our lifes.

I have decided to blog about our stay here, it makes me feel good, but the translation-part takes to much energy at the moment so I will only write in Swedish for a while.

Bare with me.

Några bilder från dagarna som gått.




I hissen på KK. Sista testerna innan snittet ska göras.



"Jag gråter för jag är glad" säger jag. Hur tokigt låter inte det?




Äntligen!! Storasyster ska träffa Frank.



Läkarna tyckte det var viktigt att vi fick sova tillsammans och fixade in en säng till Jens bredvid min.



Viola ljusar upp med sitt besök.


Tittar på Lillebror för första gången. Viola har sovit hos oss i två nätter nu. Skönt att vara samlad trupp igen.



Viola hjälper mig med att ta på stövlarna.



Frank del 1
Frank del 2
Frank del 3
Frank del 4
Frank del 5
Frank del 6
Frank del 7
Frank del 8
Frank del 9
Frank del 10
Frank del 11
Frank del 12
Translation: We are still at the hospital with Frank. He has surgery next week, and hopefully we will be back home with him later next week. He has had some problems and we don´t know if or how it will effect him in the future,  we just don´t know. And we have to deal with not knowing and taking one day at a time. It is hard of course, but we feel blessed to have him in our lifes.

I have decided to blog about our stay here, it makes me feel good, but the translation-part takes to much energy at the moment so I will only write in Swedish for a while.

Bare with me.

Iflera dagar har jag funderat på detta inlägg. Hur ska jag skriva utan att låta klyschig eller osmaklig.
Ska jag skriva det alls?
Både jag och Jens uttrycker oss i bilder. Men vissa saker med Frank måste förklaras med text.
Och jag känner att jag måste skriva detta, jag mår bättre av att berätta.

Det hela började för tre veckor sedan. På vårt andra ultraljud. Det visade sig då att vår baby hade vatten i huvudet. Det såg ut att vara mycket och i Ystad kunde de inte avgöra hur illa det var.
Dagen därpå åkte vi till Lund för att låta specialisterna titta på honom. Vi åkte dit med tungt hjärta, vi hade knappt sovit och var så rädda.
Skulle det bli ett liv alls? Och vilket liv är värt att leva?
Tunga frågor i våra tunga hjärtan.

Väl i Lund berättade de att detta kan bli bra. Han behöver opereras när han kommer ut och han kommer behöva komma ut i förtid.
Det fanns hopp men inga garantier. Julen och nyår flöt förbi som i en dimma. Vi var oroliga men hoppfulla.
Grät, kräktes, hyperventilerade, sov och sov inte. Men vi skrattade också, tackade för allt vi fått i livet och pratade med familj och vänner.

Vi känner oss otroligt ödmjuka inför alla fantastiska människor som dykt upp i denna svåra tid. Bekanta som blivit vänner. Alla små sms, kort, bloggkommentarer, email och böner har betytt otroligt mycket. Som många sagt "jag vet inte vad jag ska säga, men jag vill säga något". Och jag känner så igen känslan. Någon i ens omgivning går igenom något svårt, man vill säga något ,men är rädd för att säga fel eller tränga sig på.
Men jag vet nu att det är skönt att veta att man har stöd. Även om det bara är ett sms med orden "tänker på er".

Vissa av er känner säkert till "Hallmark". Ett amerikansk företag som gör hälsningskort till alla möjliga typer av situationer: begravningar, födelsedagar, bröllop osv. De gör även film till den egna TVkanalen.
Filmerna är alltid fyllda av scener man ska gråta till. Vissa slutar lyckligt andra inte. Men de är alla lite "cheezy". De senaste dagarna har varit fyllda av sådana scener då jag tänkt:"hade detta varit en film hade jag bytt kanal för det är bara för cheezy"

T.ex när Viola hänger av sig i kapprummet och hon träffar en annan förälder som också har en sjuk son på Neonantalavdelningen. För honom berättar hon att "hennes lillebror inte är som andra barn, han är född med vatten i huvudet. Men så är det ibland..", fortsätter hon, "vissa barn föds utan ben eller armar, vissa med vatten i huvudet" Pappan lyssnar och berättar i sin tur att hans son också är sjuk. Han ser sen på Jens och de håller båda med om att det är skönt att höra hur en fyraåring förklarar en situation, som de själva tänker på, på ett mycket mer komplicerat vis.

Eller scenen ur kuvösrummet, där föräldrarparen står runt sina barns kuvöser och väntar på besked från läkarna som just gått ronden. Det första paret får sitt goda besked där mitt framför alla andra. Paret frågar "ska vi inte gå in i ett annat rum," och läkaren svarar "nej vi kan ta det här. Allt ser bra ut...." fortsätter han medan vår läkare kommer in och säger "Kan vi sätta oss i rummet bredvid och prata".

Vi vet då att Franks magnetröntgensresultat kommit. Och att de nog inte var så bra.

Scenen som följer i samtalsrummet är också som hämtad ue en Hallmarkfilm. Jag och Jens sitter i soffan och håller varandra i händerna, jag har sjukhusrock och är öm i magen efter snittet. Ute faller snön.

De berättar att Frank haft en hjärnblödning och att det finns vatten på ett ställe till som de innan inte upptäckt.
Det känns som ni kan tänker er fruktansvärt. De drog liksom undan mattan som vi stod på , den mattan som vi nu stod på ganska stadigt. Vi hade precis klarat av vårt första delmål: snittet och det hade ju gått bra. Och Frank var ju underbar och vi älskade honom oerhört mycket redan.

Men läkarna tog sig tid med oss. Och sakta fick vi tillbaka hoppet.
Kommer han kunna gå?
Kommer han kunna gå i vanlig skola?
Kommer han kunna prata?

På allt svarade de: "Ja det tror vi han kommer kunna, men det är omöjligt att veta"
Det är det som är det svåra. Det finns inga garantier. Men det kunde varit mycket värre. Läkarna berättar att ofta blir man överraskad över hur fantastikt bra en hjärna på ett litet barn kan återhämta sig.
Så på sätt och vis är läget oförändrat sedan innan snittet: Allt kan fortfarande bli bra, men det är komplicerat, och det finns inga garantier.
Men på ett annat vis är det väldigt förändrat: Frank är ju nämligen här nu och det var han inte innan.
Nu när vi sitter med honom VET vi att det kommer bli bra, även om han kommer ha handikapp.
För vad som än händer så är det ju just denna Frank som vi vill ha, vi hade aldrig bytt honom mot några garantier.
Han är Frank. Och vi älskar honom precis som han är.

Jens säger att vi har fått ett litet frö, vi vet inte vad det bli för en sorts blomma av det fröet. Det kan bli en liten färgstark blomma med kort stjälk eller en fin klängväxt som växer lång och slank. Det enda vi vet är att det blir en blomma som kommer behöva mycket vatten och omvårdnad.

Ja ni hör ju själva, precis som ett förtyckt kort från Hallmark.



Translation: We are still at the hospital with Frank. He has surgery next week, and hopefully we will be back home with him later next week. He has had some problems and we don´t know if or how it will effect him in the future,  we just don´t know. And we have to deal with not knowing and taking one day at a time. It is hard of course, but we feel blessed to have him in our lifes.

I have decided to blog about our stay here, it makes me feel good, but the translation-part takes to much energy at the moment so I will only write in Swedish for a while.

Bare with me.

Frank del 1
Frank del 2
Frank del 3
Frank del 4
Frank del 5
Frank del 6
Frank del 7
Frank del 8
Frank del 9
Frank del 10
Frank del 11
Frank del 12

Viola fick glitter av min lillasyster i julklapp. Och ni vet ju hur det är med glitter: det smyger sig runt i hela huset. Via våra raggsockor tar det sig runt på alla våningar, t.o.m i den fuktiga källaren ser vi det. I duschen, i sängen, bland räkningar och i granen. Viola uppskattar dess förmåga att pynta en "High School Musical " bild och vi uppskattar hur det kan pigga upp en emellanåt sorgsen vardag.

Paret längst ner känner ni kanske igen?
De öppnades på julafton men de har varit med på bloggen förut. Minns ni?

Translation: Viola got glitter for Christmas. It is quite decorative. And makes the whole house sparkle.

Do you remember the couple above?
They got unwrapped on Christmas eve, but they have been featured on the blog befor. Remember?

Min storasyster är här från USA och hälsar på med sin son Henry. Viola älskar att ha sin kusin Henry här och de har mycket kul ihop.
Idag plåtade jag honom, kändes skönt att jobba lite. Har inte plåtat på ett tag och jag visste inte att jag saknade det så.

Translation: My sister is visiting from the US, with her son Henry.
Viola loves having her cousin here and they have a lot of fun togheter.

Vattnet som förut var i vår källare ligger nu som is i kyrkbacken.
Viola testade sina skridskor som vi hittade på loppis för några vcekor sedan.

Translation: We bought ice skates for Viola at a fleamarket a couple of weeks ago.
Today she got to try them for the first time.